Arbetsplatsen – en lekstuga för psykopaten

Säg psykopat och det är lätt att börja tänka på samhällsfarliga monster som begår fruktansvärda brott. De finns naturligtvis också, men inte i arbetslivet.

Det berättar Christina Davisson, språkvetare och mental tränare, som är högaktuell med boken Har du en psykopat på jobbet? (Liber).

I sitt arbete med människor som led av scenskräck började hon upptäcka att de ofta blivit utsatta för härskartekniker. 

– Jag såg ett mönster och insåg att det här inte är normala människors beteende, utan det handlar om psykopater. Jag började gräva i detta och sedan blev det en bok.

Enligt den forskning som finns på området är cirka två till tre procent av befolkningen psykopater. Men siffrorna är osäkra för man är inte riktigt överens om hur man ska definiera en psykopat, förklarar Christina Davisson.

Helt klart är i alla fall att psykopater kan vara väldigt olika. Det finns de med dålig impulskontroll som sitter bakom lås och bom för att de gjort sig skyldiga till exempelvis smash-and-grab kupper, men de man stöter på i yrkeslivet är socialt fungerande och välanpassade.

– Skulle du träffa på en sådan så skulle du förmodligen tycka att det är den trevligaste människan du mött i ditt liv.

Men skenet bedrar kan man lugnt säga.

– Psykopater förstår bara siffror, fakta och grafer. Den mänskliga faktorn eller att man ska vara aktsam om företagets pengar förstår de inte. En arbetsplats är en lekstuga för dem!

Christina Davisson förklarar att den här typen av individer ofta är mästare på retorik och lovar guld och gröna skogar, men de har alltid en dold agenda. Oftast handlar det om att snabbt klättra i organisationen och få makt, helt utan hänsyn till andra. Faktum är att de är överrepresenterade i yrkeskategorin chefer.

– Det beror nog på att de inte tål att ha människor över sig, utan de vill själva bestämma och ställa villkoren.

Psykopater har, fortsätter hon, skador i hjärnan som gör att samvetspluggen är helt bortkopplad. Därför styrs de enbart av sitt ego. Till exempel kan stora ekonomiska vinningar vara ett mål, och för att nå dit är de väldigt beräknande, manipulativa och sluga. Det gör att det är mycket svårt att genomskåda psykopater. Till och med för experter på området.

– Förstår man inte att det bara är ett spel från deras sida är det väldigt lätt att ryckas med av deras charm och spelade uppskattning.

En psykopat sitter dessutom inte ensam utan ser till att skaffa sig en beundrande supporterskara på arbetsplatsen.

– Syftet är att få hjälp att få dörrar att öppnas högre upp i organisationen, och det får de för de ger intryck av att vara en påläggkalv.

Du säger att det är svårt att upptäcka psykopater, men kan du ge något tips?

– Ja, det är där skon klämmer. Men finns det minsta misstanke så ska man använda sig av skriftlig kommunikation, för då ser man att logiken haltar, att det de lovade förra veckan kommer de inte ihåg idag. Sanningen är en färskvara för dem. Så man kan märka det på att de ljuger och inte håller vad de lovar. Eftersom de inte tycker om att bli styrda finns det dessutom ofta ett förakt för chefer, ledningen eller styrelsen, för den platsen tycker de själva att de är förtjänta av.

Hur ska man sedan gå tillväga tycker du?

– Se till att ta hjälp av någon som du litar på, till exempel din chef, som har mer att säga till om än du själv har. Men risken är att psykopaten, om den varit på arbetsplatsen ett tag, blivit allierad med chefen och då har du inte en chans. Då är det du som betraktas som icke-samarbetsvillig och bara besvärlig. Då skulle jag i princip vilja tipsa om att söka sig från arbetsplatsen.

Kan det vara farligt att avslöja och ställa en psykopat mot väggen?

– Ja, det kan det vara. En intelligent och fullt rationell psykopat kan lägga ner hur mycket tid som helst på en riktigt smidig plan för att hämnas. Så man förstår att människor är rädda och tiger, även när de ser att det begås fel.

Hur mår de som du träffat som råkat ut för psykopater på jobbet?

– Jättedåligt. De skäms för att de låtit det gå så långt och de är arga, ledsna och frustrerade över att de måste ha en sådan kollega eller stå ut med en sådan chef. De ser att det begås felaktigheter, att projekt inte fungerar eller så måste de bevittna otrohetsaffärer. Ibland vet de inte hur de ska hantera detta för det finns ingen plan för det. De vet inte vart de ska vända sig.

Hur kan man hitta balansen igen efter att ha blivit utsatt?

– På ett individuellt plan behöver man professionell hjälp av en människa som förstår problematiken, så man inte blir avfärdad med att man får skylla sig själv. Man behöver hjälp med att bygga upp sig igen för självkänslan är definitivt naggad i kanten. Det behövs någon form av terapi och stöd. För en hel arbetsplats gäller det att rensa ut lite och försöka få en grupp på fötter, och det kan ta flera år. Det är mycket jobb och kostar mycket pengar, säger Christina Davisson.