Är framtidens semestrar hotade?

Jag stod utanför Fotografiska i Stockholm häromkvällen med en vän efter att något skeptiskt ha tittat på en privat samling fotografier och memorabilia om Greta Garbo, som för övrigt oftast ser helt världsfrånvänd ut i sina bilder. Min vän tog en bild av den vackra rosaskimrande kvällshimlen och visade mig telefonen och utbrast: "Titta så vackert!". Min reaktion var självklar i kritiken. Varför skulle jag vilja se kvällshimlen i en mobilskärm när den högst verklig fanns i blickfånget framför och ovanför mig? Samma reaktion blev det när en annan vän berättade via en app att: "Taxin ska vara här nu!". Jag tittade på min vän och förklarade att taxin stod parkerad mitt framför oss, trots att det stod väntetid 1 minut på mobilskärmen…

För någon vecka sedan ekade det tomt i kontorsbyggnaden och jag var den enda som larmade av och på. Tydligen hade samtliga fortfarande semester, eller? 

Visst är det fantastiskt att vi numera kan vara kreativa och ta med oss jobbet överallt via våra ”gadgets” och vara hur flexibla som helst så länge vi hittar ett fungerande wifi? Paniken är dock påtaglig när avsaknaden av uppkoppling råder och många beskriver sin arbetssituation som frihet under ansvar. Jag känner mig snarare låst under ledigheten ibland, eftersom det för mig som för många andra är svårt att finna sinnesro innan mail givits respons och diverse plingande bedarrat och lugnat ner sig.   

Förr i tiden vilade vi oss i hängmattan efter en dag med lagom dos mänsklig bekräftelse och slog upp en dagstidning till en kall dryck. Nu gäller det att hela tiden fatta beslut, eftersom ordet ”kanske” eller ”senare” inte existerar i web- och mobilformat. Vi tvingas hela tiden till beslut och ”check the box” med ett ja eller nej. 

Kommer vi att kunna ha semester och stänga av den pockande omvärlden i framtiden? Eller har vi blivit så bekräftelseberoende att det knappt längre är möjligt att äta lunch utan att upprepade gånger kontrollera mobilskärmarna? Det blir svårare och svårare att dra gränsen mellan arbete och fritid, som nu mer än någonsin flyter ihop och tar av varandra i resultat att avkoppling måste innehålla ett visst arbete med oundviklig beslutsfattning.

Men man kan väl bara stänga av telefonen och datorn om de nu är så irriterande? Konkurrensen i arbetslivet är knivskarp och att tacka nej till att av chefen låtas befinna sig på valfri ort istället för på kontoret, som ändå stänger över sommaren är svårt – till och med riskabelt. Vem skulle tala om för arbetsgivaren att: "Mig kommer ni inte få tag på under semestern.". Det känns ju varken modernt eller speciellt flexibelt att bara stänga av. 

Risken är att anställning och arbetsuppgifter helt kommer att styras av prestation, kanske till och med helt utan kontorslokaler med obligatoriska fikaraster och personliga kontakter. Jag tycker att det är mycket som tyder på att personlig service kommer att vara en på tok för dyrbar och exklusiv vara för lejonparten av västvärldens företag. Tecknen är många med hemsidor utan telefonnummer eller adress och betaldiskar i butikerna som styrs av kunden själv.

Jonny Westling är värderingsman med ett stort antal expertförordnanden för Sveriges Handelskamrar. Han är utbildad gemmolog och har utvecklat en rad intressanta varumärken under alla år som entreprenör. I dag driver han sitt bolag Westling Värdering AB på heltid efter försäljningen av Persson & Westling Pantbank.