Är det för lätt för svenska företagare att slippa betala skatt?

Ägarna till nystartade bolag eller bolag på väg in kommersiell fas kan placera sina bolag i svenska kapitalförsäkringar och därmed hamna i ett skatteparadis. Inget tyder på att finansdepartementet är aktiva för att stävja utvecklingen. 

”Redan i dag skall du var med mig i paradiset sade Jesus fastnaglad på korset,” enligt Nya testamentet, till den botfärdige rövaren. Samma utfästelse kan den slipade och välinformerade ”nyföretagaren” ge till sin bäste vän eller affärskollega. 

Det som krävs för att nå hela vägen till det svenska skatteparadiset som omfattar den onoterade bolagsmiljön är att ”nyföretagaren” har en nära vän eller affärspartners som äger 30 procent av bolaget och som inte är verksam i bolaget. 

Uppnås detta öppnas portarna till skatteparadiset, och bolaget, eller snarare affärsidén, kan säljas in till en kapitalförsäkring. Är bolaget nytt blir köpeskillingen 50 000 kronor. Det nystartade bolaget kan verka som vilket bolag som helst, men ägargrupperingen träffas inte av någon kapitalvinstbeskattning vid en framtida avyttringsprocess. 

Kapitalförsäkringslösningen är saliggörande när grundaren har en välutvecklad affärsidé som är redo för kommersialiseringsfasen. Det kanske redan finns ett stort kundintresse och potentiella investerare som vill investera i grundarens affärsidé?

Det kan lika gärna handla om ett affärsprojekt som kommit en bit på vägen, men där grundaren säljer in sina aktier (efter att tagit in sina kompisar som externa ägare, vilket krävs enligt ovan) till en kapitalförsäkring när han eller hon ser att försäljningen och vinsten står inför ett avgörande genombrott. 

Har bolaget bedrivit sin verksamhet under en tid krävs en värdering för att fastställa ett ”marknadsvärde” som aktierna kan/får säljas in för till kapitalförsäkringen. Att marknadsvärdera affärsidéer och små bolag är förenat med mycket stora problem och är i princip en omöjlighet om den som värderar tillgången/bolaget saknar eller har bristfällig information vid värderingstillfället. Syftet från den som vill sälja in sina aktier i en kapitalförsäkring är ju att undvika beskattning och därför många skäl för att försöka få ett så lågt värde som möjligt. 

Grundaren till värderingsföretaget Kaptena, där verksamheten bygger på att man agerar som “värderingsspecialist” och rådgivare i samband med att onoterade aktier ska placeras i svenska kapitalförsäkringar, valde själv för några år sedan placera sin majoritetspost i bolaget i en kapitalförsäkring. Se där, någon som lever som han lär. 

Den enda skatt som bolagsgrundaren och de “externa” aktieägarna, om de också säljer in sina aktier i en kapitalförsäkring, betalar löpande är den låga schablonmässiga avkastningsskatt som innehavaren av en svensk kapitalförsäkring betalar. Skatten baseras på det underliggande ”marknadsvärdet” i försäkringsdepån. Är detta värde lågt blir naturligtvis skatten också låg. 

Det är också fullt möjligt för ett bolag, vilket i princip gäller alla onoterade företag vars aktier kan säljas in i en kapitalförsäkring (oavsett om grundaren placerat bolaget i en kapitalförsäkring eller inte) att avlöna utvalda nyckelpersoner via aktier. Aktierna som säljs till nyckelpersonerna, efter att en “värdering” gjorts, placerar köparen i en svensk kapitalförsäkring. Därefter kan bolaget betala ut ersättning för det arbete som utförs via utdelningar (som kan ges flera gånger om året). Bolaget betalar inga sociala avgifter och den anställde betalar enbart en mycket låg avkastningsskatt eller ingen skatt alls på utdelningarna. Porten till skatteparadiset är vidöppen, men det verkar finansdepartementet blunda för. 

Märkligt är också att finansdepartementet inte heller verkar vilja stödja, framför allt Skatteverket, myndigheternas arbete att utreda hur omfattande denna typ av transaktioner där onoterade aktier och bolag placeras i svenska kapitalförsäkringar. Till exempel får myndigheterna inga kontrolluppgifter från de försäkringsbolag som tillhandahåller denna tjänst till sina kapitalförsäkringar. 

Det är också märkligt att det är tillåtet att placera onoterade aktier i kapitalförsäkringar då det finns ett betydande utrymme för godtycke när ”marknadsvärdet” skall fastställas på tillgångarna som skall placeras i kapitalförsäkringen. Dessutom bygger ju själva konstruktionen av kapitalförsäkringen (liksom investeringssparkonton, där dock onoterade tillgångar inte får placeras) på att beskattningen sker på det underliggande marknadsvärdet; ett värde som bara finns på en marknadsplats. 

Teoretiskt kan det vara så illa, med tanke på utrymmet för godtycke i värderingen av onoterade aktier och att syftet med införsäljningen till kapitalförsäkringen är att undvika skatt, att det även går att köpa tillbaka aktierna från kapitalförsäkringen till ett ”felaktigt” pris om affärsprojektet går snett. Detta för att sedan sälja aktierna och utnyttja förlustavdraget.

Jesus förlät syndarna, men ger verkligen de rättsvårdande och styrande organen i Sverige också syndaförlåtelse?