Äntligen dags för experterna

Sällan har väl laddningen i en rättsprocess varit så hög som den är i HQ-tvisten. När rättens ordförande, rådman Karin Moberg, i inledningen av den första förhandlingsdagen rutinmässigt tog upp frågan om förlikning var tystnaden i salen talande.

Medan de stämda tidigare styrelseledamöterna och cheferna på HQ plus bolagets revisor hittills har radat upp segrar i så väl Revisorsnämnden som i brottmålsrättegången har detta inte fått dagens HQ att backa en millimeter från skadeståndskravet  på 3,1 miljarder kronor plus ränta.

Redan under första dagen upprepades de numera väl kända påståendena om grova felvärderingar, hål i balansräkningen, rullningar av optionspositioner och otillåtna dag 1-vinster allt medan de ansvariga befattningshavarna agerade i ond tro för att dölja tradingbubblan i banken.

– Vad banken gjorde var att i mitten av 2007 så hade de gjort förluster och då dolde de förlusterna genom att göra transaktioner på en volatilitet och omedelbart värdera om det till en annan volatilitet, ett helt annat pris, och fick orealiserade vinster. Sedan gick tiden och de hoppades att de skulle vinna tillbaka de här pengarna. De gjorde inte det. Då gjorde de nya transaktioner som de omvärderade omedelbart till ett nytt pris, och hoppades att de på det här sättet skulle vinna igen pengarna men det gjorde de aldrig, konstaterade advokat Marcus Axelryd som höll i kärandesidans taktpinne under inledningsdagen.

HQ:s ombudsbänk, där även advokaterna Elin Awerstedt och Helena Dandenell samt biträdande juristen Caroline Wennerstein ingår, står inför den utmanande uppgiften att indirekt få till en överprövning av tingsrättens och RN:s tidigare slutsatser.

Även om det inte sades rakt ut under första dagen verkar HQ i praktiken hävda att tingsrätten feltolkat de aktuella regelverken. Det gäller inte minst den vägledande tillämpningen VT 82f inom IAS 39 som tingsrätten i sommarens dom kom fram till tillåter historisk volatilitet som indata vid värdering av en optionsportfölj. Enligt HQ gäller detta inte för de indata som tradingavdelningen de facto använde sig av.

Till sin hjälp har de ett antal expertutredningar och vittnesmål som åberopas för att visa att HQ:s tolkning av lagtext och regelverk i själva verket är den rätta. Den här gången får vi alltså det "battle of experts" som HQ-åklagaren Martin Tidén sade sig vilja undvika under brottmålsrättegången.

Blocket med expertvittnen ligger dock först under april och maj nästa år som den avslutande delen innan det är dags för pläderingarna. Innan dess väntar först parternas sakframställan, som pågår fram till mitten av januari, och vittnesförhör med ett stort antal medarbetare på främst HQ och KPMG. Här återkommer en stor del av persongalleriet från brottmålsrätteången om än med ett par tillägg. Enligt planeringen inleder man med förhör av Mats Qviberg den 18 januari.

I slutet på mars väntar däremot ett annat nytt och laddat inslag då flera vittnesmål med personal från Finansinspektionen väntar, däribland med före detta generaldirektören Martin Andersson och chefsjuristen Per Håkansson.

HQ beräknar att sakframställan kommer att ta åtta dagar i anspråk. Bara den överblickande sammanfattningen tar drygt två dagar. Tempot var högt redan första dagen och det är tydligt att man sätter en hög tilltro till rättens förmåga att följa med i delvis komplexa resonemang och sakförhållanden.

Totalt var det närmare 40 personer som var samlade i tingsrättens specialinredda magistratsal, varav huvuddelen var parterna på svarandesidan med sina ombud. Ingen utomstående fick tillträde. Media och allmänhet fick följa förhandlingen via videolänk i en sidosal.

Trots den stora numerären och laddade frågeställningen var stämningen mycket lugn under hela den första dagen. Mats Qvibergs processrådgivare Christen Ager-Hanssen var givetvis på plats i förhandlingssalen liksom tidigare justitieministern Laila Freivalds, denna gång som ställföreträdare för Öresund (hon följde som bekant även hela brottmålsrättegången i våras).

Av de svarande var det endast Stefan Dahlbo, Carolina Dübeck-Happe och Pernilla Ström som inte var närvarande under den första dagen.

Stefan Dahlbo stod dock för den största dramatiken då han via sina advokater framförde hinder mot huvudförhandling med motiveringen att grunderna för HQ:s talan inte är tillräckligt preciserade. Argumenten var de samma som i den hindersskrift som redan skickats in till tingsrätten. Trots att det redan blivit avslag en gång tog rätten en dryg halvtimmes paus för egna överläggningar innan man meddelade att förhandlingarna skulle hållas som planerat.

Beslutet kan knappast ha varit oväntat för Dahlbos advokater men det verkar ändå viktigt för svarandesidan att få in denna invändning i protokollet redan så här tidigt. Kanske kan det komma till nytta längre fram?

Det gällde också dagens andra mer tydliga påpekande från svarandesidan, nämligen ståndpunkten att motparten missat att lämna in ett korrekt yrkande gällande de delar av skadeståndskravet som springer ur händelser på HQ Bank. Advokat Torgny Wetterberg ville ha fört till protokollet att man inte anser att yrkandet gjorts på ett korrekt sätt (medan HQ å sin sida hävdar att denna del ingår i huvudyrkandet).

Flera ombud på svarandesidan anslöt sig till detta men mycket mer än så avslöjade inte svarandesidan av sin försvarsstrategi denna första dag. Mer kommer dock. Totalt är 15 dagar inplanerade bara för svarandeparternas sakframställan.

Men det är alltså experterna som ser ut att bli målets verkliga clou. Även om jag inte kan önska någon att behöva uthärda de långa dagar som väntar innan dess så är det givetvis värdefullt för svenskt näringsliv som helhet och utvecklingen av vårt samhälles rättsskipning att detta unika fall blir så grundligt utrett och prövat som det bara är möjligt.

Det handlar trots allt om tämligen nytillkomna redovisningsregelverk och ansvarsfrågor i finansiella företag där verksamheten i vissa fall kan bestå av väldigt kreativa påfund. Men det handlar också om myndigheters rätt att stänga privata företag, vilket det ju i praktiken handlar om när Finansinspektionen tar fram den största sanktionssläggan.

Mot det kan givetvis invändas att man hade kunnat finansiera en hel kader forskare och utredare för det kapital som nu läggs på advokater och domstolsresurser. Men frågan är om genomslaget i så fall hade blivit lika stort?