Allradomen: "De har dömt i djupaste okunnighet"

Per E Samuelsson, som tillsammans med Christina Bergenstein, försvarar den tidigare Oak-chefen Olle Marcusson i Allra-målet, uttalade sig på onsdagen för första gången mer utförligt om hovrättsdomen från slutet av juli som innebar att deras klient dömdes till fem års fängelse och omedelbar häktning i kombination med ett stort skadeståndskrav.

I överklagan begär advokaterna att domen rivs upp och att Högsta domstolen (HD) antingen ska ogilla åtalet och skadeståndskravet eller återförvisa det till hovrätten för ny prövning. Per E Samuelssons bedömning är att HD kommer att agera:

– Det ingår inte i min föreställningsvärld att Högsta domstolen godkänner det här. Jag är fullt fokuserad på att den här domen kommer att undanröjas, det är bara en tidsfråga, säger han till Realtid.

Den överklagan som skickades in till HD på onsdagen består av närmare hundra sidor där hovrättsdomen inte oväntat får mycket hård kritik. Försvaret begär också anstånd med att lämna in ytterligare invändningar. Men enligt Per E Samuelsson handlar det om mer än bara en standardmässig överklagan, hovrättsdomen beskriver han som unik i sitt slag under hans långa karriär:

– Jag har aldrig sett en dom som är så bemängd med både juridiska och faktiska fel. Och jag tror att det är så pass mycket så att Högsta domstolen inte kan göra något annat än att ta tag i det. Jag tror inte den här domen klarar sig, den kommer att undanröjas.

”Metodfel”

Försvarets huvudinvändning i överklagan är att hovrätten till stora delar helt valde att varken redovisa eller analysera de åtalades sakframställan och bevisning i domen.

”Det är ett metodfel och ett grovt rättegångsfel  att en domstol enbart redovisar åklagarens processmaterial samtidigt som man inte redovisar eller ens prövar vad den åtalade har framfört för att sedan döma honom till 5 års fängelse och förklara honom omedelbart häktad samtidigt som man ålägger honom en skadeståndsskyldighet på hundratals miljoner kronor och därmed i ett slag förstör hans sociala liv och ekonomi”, skriver advokaterna i inlagan och hänvisar till HD-avgörandet NJA 2015 sid 702.

Försvaret ifrågasätter också hovrättens bedömning att främst luta sig mot Pensionsmyndighetens experter i målet:

”Hovrätten har valt expertsida, en bevisvärderingsmetod som Högsta domstolen avfärdade redan i början på 1980-talet (NJA 1980 s. 725), i stället för att göra som man ska, att analysera om åklagaren i ljuset av våra experters utsagor och utlåtanden har ställt sitt påstående om överpris utom rimligt tvivel.”

”Det här är så genomgående och konsekvent gjort så att det blir ett grovt rättegångsfel. Så här får det inte gå till!”

Försvaret hävdar att hovrätten därmed också bortsett från den bevisning om marknadspraxis som lagts fram under de båda huvudförhandlingarna och istället lutar sig mot åklagarens och Pensionsmyndighetens argument att de åtalade händelserna utgjorde en del av en samordnad brottsplan.

”Olle Markusson ska inte behöva finna sig i att bli dömd på så uppenbart oriktiga slutsatser, som har kommit till stånd genom att hovrätten bortsett från hans talan”, heter det i överklagan.

Eftersom hovrätten inte har meddelat sin syn på bevisfrågan under förhandlingen har försvaret enligt Per E Samuelsson inte fått en rimlig chans att bemöta åtalet:

– Det gör att vi har försvarat oss mot något som hovrätten aldrig har prövat och det hovrätten har prövat har vi aldrig försvarat oss mot.

– Det här är så genomgående och konsekvent gjort så att det blir ett grovt rättegångsfel. Så här får det inte gå till, fortsätter han och tillägger:

– De har dömt i djupaste okunnighet. Så får det inte gå till i ett ekomål.

Egen tolkning

En av Olle Marcussons huvudinvändningar är att hovrätten inte dömt enligt gärningsbeskrivningen utan valt att göra en egen tolkning. Det handlar om de båda warrantaffärerna våren 2012 som inte i sig ifrågasatts av åklagaren och Pensionmyndigheten, åtalet gäller istället att de genomförts till en orimligt hög ersättning till Oak Capital som var mellanhand i affären.

”Påståendet att affärerna inte var legitima återfinns inte i gärningsbeskrivningen. Inte heller den rättsföljd som hovrätten gör gällande – att någon ersättning redan därför inte skulle betalats till Oak – återfinns i gärningsbeskrivningen. I rättegången har åklagaren och Pensionsmyndigheten tvärtom inte ifrågasatt att fonderna köpte warranterna. Man gör bara gällande att de köptes till överpris. Påståendet att ersättning skulle betalats från fonderna återfinns inte heller i gärningsbeskrivningen”, skriver advokaterna i överklagan.

– Det är ett grovt rättegångsfel att döma över andra gärningsmoment än vad som står i gärningsbeskrivningen. Det är kanske det för dagen, som jag ser det, grövsta rättegångsfelet, säger Per E Samuelsson.

Hovrättens bedömning av en teckningsblankett

Advokaterna slår också ner på hovrättens bedömning av en teckningsblankett daterad 16 april 2012 som de menar fått stora konsekvenser för domen. Enligt hovrätten upprättades handlingen i efterhand för att få det att se ut som att warrantaffären var längre gången än vad den var innan Oaks räkenskapsår gick ut den 30 april. Hovrätten skriver i domen att den medåtalade Johan Bergsgård förnekat att han undertecknat blanketten, istället förstås det som att Olle Marcusson själv undertecknat den. Enligt försvaret är denna tolkning hämtad från åklagarens sakframställan trots att Bergsgård i förhör medgett att han undertecknat handlingen.

Försvararna begär att Högsta domstolen ska ta beslut om att signaturen ska undersökas särskilt:

”För att en gång för alla reda ut att Olle Markusson inte har förfalskat några teckningsblanketter yrkar vi därför att Högsta domstolen förelägger riksåklagaren att komplettera förundersökningen med en skriftprovsundersökning av teckningsblanketterna i original, som försvaret har i sin besittning, till styrkande av att Olle Markusson inte har undertecknat dem. Detta bör ske innan Högsta domstolen tar ställning i frågan om prövningstillstånd. Frågan har betydelse eftersom den bevisligen har påverkat hovrättens bedömning av samtliga åtalspunkter.”

Bäring på åtalspunkten

Signaturen på teckningsblanketten har också bäring på åtalspunkten om bokföringsbrott då den anses ha vilselett Oaks revisor att godkänna räkenskaperna och den senare vinstutdelningen. Enligt försvaret bör denna åtalspunkt återförvisas oavsett bedömningen av övriga frågor. Huvudinvändningen är att hovrätten bortsett från IAS-regelverket för värdepappersföretag och istället dömt enligt Bokföringsnämndens regler för ”Årsredovisning i mindre aktiebolag”.

– Hade Oak tillämpat de regler hovrätten säger att de skulle ha tillämpat, då hade det varit ett grovt bokföringsbrott. Det är helt obegripligt hur hovrätten kan få för sig att bestämmelser som inte gäller ska tillämpas, säger Per E Samuelsson.

Slutligen begär försvaret att Olle Marcusson släpps från häktet, istället kan han acceptera ett reseförbud under tiden som överklagan behandlas. ”Hovrättens åtgärd är onödigt hård för att inte säga grym”, skriver advokaterna och hänvisar till att Marcusson under hela processen inte försökt att undandra sig prövning och även denna gång självmant inställde sig hos polisen.

Häktningen med restriktioner, som att dator inte får användas, försvårar också arbetet med överklagan:

”Häktningen i kombination med häktets regler förhindrar därför Olle Markusson rätten till ett effektivt och fullödigt försvar i Högsta domstolen, vilket är helt oacceptabelt i ett så här omfattande och komplicerat mål”, skriver advokaterna Bergenstein och Samuelsson.

I överklagan begär de anstånd till 17 september med att lämna in ytterligare kompletteringar. Samma datum har tidigare också Alexander Ernstberger och Johan Bergsgård angett i sina första och mindre omfattande överklagande-inlagor.

Överklagan från den fjärde åtalade David Persson Rothmans advokat Thomas Olsson hade vid lunchtid på onsdagen ännu inte inkommit.