Allra-målet, som redan bjudit på "extra allt" många gånger om, fortsätter att leverera

Svea hovrätts dom från i juli är anmärkningsvärd på flera sätt. Sällan har en sådan total helomvändning skett från en friande tingsrättsdom till en fällande dom i hovrätten som låg nära det maxyrkande som åklagaren framfört, inklusive näringsförbud och skadestånd. 

500 sidors överklagan – läs sammanfattningen här>>

Några av landets bästa advokater, som lagt stor möda på att få till ett vattentätt försvar, togs helt på sängen.
Hovrättsdomen omkullkastade i ett slag den försvarstaktik som framgångsrikt använts i uppmärksammade ekobrottsmål ända sedan Trustor- och Prosolvia-fallen för snart 20 år sedan. 

Hovrättsdomen har hyllats för sin tydlighet och den speglar en sorts kollektiv känsla i samhället att de åtalade Allra-cheferna bara måste dömas. Domstolen är också exceptionellt tuff i sin behandling av försvarets invändningar, som i princip helt sopas undan som ett försök att dölja en utstuderad brottsplan att sko sig på pensionsspararnas bekostnad. 

”Men Allra-målet, som redan bjudit på ”extra allt” många gånger om, fortsätter att leverera.”

Krimoraklet Leif GW Persson slog direkt efter domen fast i TV4 att den är ”mycket välskriven” samtidigt som han meddelade att han ”aldrig läst en så korkad dom” som tingsrättens. Att hitta någon utanför försvaret som tror på ett överklagande till Högsta domstolen är svårt. Allra-åklagare Thomas Hertz förklarade i augusti att det är ”obefintliga utsikter” att ens få prövningstillstånd. 

Men Allra-målet, som redan bjudit på ”extra allt” många gånger om, fortsätter att leverera. I veckan lämnade försvaret in de kompletta överklagandehandlingarna till Högsta domstolen. Det handlar om inlagor på totalt över 500 sidor plus nya rättsutlåtanden och ny skriftlig bevisning. 

Redan omfånget visar att det inte handlar om någon vanlig överklagan. Normalt brukar en förlorande part vilja lyfta fram en eller ett fåtal punkter som HD ska överpröva. I Allra-fallet är det tvärtom. När Allra Pension, som lämnat in det mest utförliga överklagandet, summerar läget konstateras inte mindre än 26 fall av grovt rättegångsfel eller uppenbart felaktig rättstillämpning i hovrätten (vars dom är på totalt 88 sidor). Av dessa påstås hela tio utgöra överträdelser av Europakonventionens sjätte artikel om rätten till en rättvis rättegång.

En lekmannasammanfattning av överklagandekritiken kan se ut så här: Svea hovrätt har bestämt sig för en fällande dom, plockat russinen ur beviskakan och medvetet valt att bortse från centrala invändningar och bevisning som försvaret lagt fram. Vidare är domen strösslad med en rad faktafel och juridiska missgrepp. 

Högsta domstolen får en delikat uppgift att hantera när överklagandehandlingarna nu ska analyseras och bedömas. Försvaret hävdar domvilla och att det finns grund för resning beroende på ”grova förbiseenden och grova misstag”. Man vill också tydligt visa att målet har förutsättningar att tas hela vägen till Europadomstolen. Frågan är hur mycket som är torrt krut och vad som bara är stora ord i ett desperat försök att få till ännu en juridisk vändning? 

Eftersom tre av de dömda sitter häktade måste HD nu agera snabbare än normalt. Men om hovrättsdomen skulle rivas upp helt eller i delar skulle det sända chockvågor inte bara i juristkretsar. Domen har som bekant hyllats som rättvis även på hög politisk nivå. 

Känt är att HD som regel inte släpper igenom stora komplexa mål till full prövning i högsta instans. Frågan är dock om ett kort ”ej PT” skulle räcka i detta fall i och med att kritiken är så massiv men också så detaljerad. 

En tänkbar väg framåt är att ärendet förpassas till hovrätten för ny prövning helt eller i delar. En variant är att HD innan dess väljer att uttala sig om någon enskild del, exempelvis förtroendeställningsfrågan eller bokföringsbrottet. 

Oavsett utgång blir magkänslan att Allra-målet förmodligen långt ifrån är avgjort.