Aktiv förvaltnings framtid förutsätter fortsatt konsolidering

Den riskkapitalägda (Altor) kapitalförvaltaren Carneo, där bland annat Carnegie fondförvaltning ingår, är återigen på förvärvsjakt i sin strävan att bli en marknadsledande och stor leverantör av aktiv kapitalförvaltning. Den här gången är det OPM:s fonder som försvinner in i Carneo. För ett drygt år sedan förvärvade Carneo anrika och traditionstyngda Alfred Bergs kapitalförvaltning från den franska banken BNP. 

Den senaste fondaffären är betydligt mindre, mätt som förvaltad volym, men är ändå ett tydligt tecken på svårigheterna att bedriva en “för liten” aktiv förvaltning. All fond- och kapitalförvaltning är mycket skalbar där växande volymer leder till försumbara kostnadsökningar. Håller förvaltningen inte måttet är risken snarare stor att volymerna krymper medan kostnaderna finns kvar. Det allt hårdare regulatoriska trycket på förvaltningsindustrin efter finanskrisen har dessutom gjort det betydligt dyrare att bedriva kapitalförvaltning vilket missgynnar mindre och oberoende aktörer. En förvärvsdriven strategi som den Carneo bedriver leder också till att majoriteten av kostnaderna för att driva de köpta fondprodukterna försvinner. 

Alfred Berg, som förvaltade omkring 10 miljarder kronor när Carneo förvärvade fondförvaltningen, kanske inte var för små, men samtidigt inte tillräckligt muskulösa för att vara tillräckligt lönsamma. OPM, som har omkring 4 miljarder kronor i total förvaltningsvolym, är definitivt för små för att klara det långsiktiga omvandlingstrycket på industrin. OPM:s tre fondprodukter har också haft en förhållandevis medioker avkastningshistorik den senaste tiden. Det bidrar till viljan att komma in i en starkare struktur. 

Utöver stigande regulatoriska kostnader och svårigheter att locka kapital om förvaltningsorganisationen över tiden inte kan visa tillräckligt goda resultat finns det i Sverige ett betydande hot mot många mindre fondbolag och kapitalförvaltare; omstöpningen av premiepensionssystemet. Drygt 800 fonder för ett par år sedan skall, om regeringens utredningsförslag vinner kampen om systemet, bantas till kanske 10-15 stora och förmodligen indexrelaterade fonder. Redan har många små fondbolag råkat illa ut i den första “decimeringen” av fondtorget inom PPM eftersom de inte uppfyller rigorösa och ofta onödiga krav. Blir förslaget verklighet fullt ut drabbas även lite större fondförvaltningsbolag. Premiepensionssystemet har ju varit en viktig intäktskälla för många mindre och duktiga fondbolag trots pressade förvaltningsavgifter i det statliga systemet. 
   
Den aktiva delen av fond- och kapitalförvaltningsidustrin har varit på reträtt under lång tid, hårt pressade av svaga avkastningstal (i förhållande till index), debatten om höga förvaltningsavgifter i förhållande till risken i förvaltningen (ofta för låg för att skapa meravkastning) och, inte minst, indexfondernas och ETF-industrins makalösa framgångshistoria där massiva kapitalflöden slussats från den aktiva delen till passiva lågprismandat. En utveckling som också försämrat förutsättningarna att skapa överavkastning i förhållande till index eftersom den växande indexförvaltningsindustrin riskerar att motverka den aktiva förvaltningens positionstagande i enskilda investeringsobjekt. Även hedgefondsindustrins svårigheter och volymmässiga tillbakagång de senaste åren har gjort att indexrelaterade produkter dominerar marknaden. 

”På aggregerad makronivå har den aktiva förvaltningsindustrin också en mycket viktig roll att spela för prisbildningen i marknaden. Ibland brukar man säga att passiva förvaltare vet priset på allt men värdet av ingenting.”

Det är därför av godo att Carneo, tillsammans med flera andra större aktiva förvaltningsorganisationer fortsätter att tro på att aktiv förvaltning har en framtid. För även om det finns många “bevis” på att aktiv förvaltning får allt svårare att leverera mervärde till kunderna så finns det enskilda förvaltare och fondbolag som lyckas skapa överavkastning i förhållande till index över tiden. Problemet för kunden är att hitta rätt produkter och fondförvaltare. På aggregerad makronivå har den aktiva förvaltningsindustrin också en mycket viktig roll att spela för prisbildningen i marknaden. Ibland brukar man säga att passiva förvaltare vet priset på allt men värdet av ingenting. Däri ligger en risk att prisbildningen i enskilda aktier och branscher blir förvriden och leder till felaktiva investeringar, vilket aktiv kapitalförvaltning kan motverka via sitt positionstagande. 

Lönsamhetsproblemen för de små förvaltarna lär dock förstärkas framöver, vilket gör att koncentrationen till ett mindre antal, men allt större, aktiva förvaltare med en väldiversifierad produktportfölj lär fortsätta med oförminskad styrka.