Börsproffset och aktieförfattaren Göran Ofsén läste om investeringssparkonton i Realtid och gjorde en egen uträkning; den visade att en klassisk aktiedepå i vissa fall är bättre än ISK.
Aktieanalytikerns uträkning: Då är depå bättre än ISK
Sverige har Nordens mest förmånliga regler för investeringssparkonton, något som fått halva Sverige att öppna ISK. Trots de förmånliga reglerna är ISK inte alltid det bästa valet. Det säger aktieanalytikern Göran Ofsén till Realtid. Han är bland annat författare av boken ”Börsens framtida guldägg” och har nu jämfört ett fiktivt sparande under seklets två första decennier, dels i ISK, dels i vanlig depå. Resultatet blev att avkastningen efter skatt blev 64 procent i ISK och 76 procent i vanlig depå.
– Trots detta ser jag att det fortsatt kommer att finnas ett behov för vanliga depåer. En del placerare kan till exempel vilja ha högriskaktier i sådana för att kunna dra av eventuella förluster. Och när räntan går upp och börsen sjunker minskar säkert intresset för ISK, säger Göran Ofsén.
I sin uträkning har han utgått ifrån att ett värdepapper köptes den 2 januari 2000, till exempel av någon som placerat pengar i en fond till sitt nyfödda barnbarn med avsikt att ge pengarna till barnbarnet 20 år senare. Värdet på placeringen antas sedan varje år ha följt indexet OMXSPI, och innehavet har sålts den 30 december 2019. För ISK har skatt utifrån för varje år gällande statslåneränta betalats varje år den 30 december, och delar av innehavet har sålts samma dag för att betala skatten. För vanlig depå har hela skatten, 30 procent av vinsten, betalats den 30 december 2019.
ISK infördes dock först 2012, så ytterligare ett antagande i uträkningen är att ISK funnits redan år 2000 och att nuvarande regelverk har gällt under hela 20-årsperioden. Att det skiljer 12 procentenheter mellan avkastningen efter skatt till den vanliga depåns fördel har flera förklaringar:
– Ett skäl till den sämre avkastningen i ISK är att man varje år måste sälja av delar av placeringen för att betala årets skatt. I vanlig depå slipper man det och får i stället ’ränta på ränta’ på hela innehavet under hela perioden, säger Göran Ofsén.
Han har även undersökt hur det har gått för staten med de bägge alternativen. I nominella belopp blir skatteintäkterna för varje investerad 100-lapp 33 kronor i vanlig depå och 19 kronor i ISK. Fast ISK-skatten kommer tidigare, och ett visst belopp i dag är värt mer än samma belopp i framtiden.
– Resultatet för staten blir att ju högre årlig avkastning, kalkylränta, som staten räknar med desto förmånligare blir ISK för dem. Vid 4,5 procent går det jämnt upp, säger han.
Index för den valda perioden (2000-2019) i din uträkning hade dock rätt dålig utveckling – hur ser du på det?
– Perioden började bra, men IT-bubblan sprack ju redan i mars 2000 och sedan blev det en kraftig nedgång under några år. Så om perioden i stället inletts 2003 skulle resultatet bli helt annorlunda och relativt sett mer förmånligt för ISK. Samtidigt tror jag att räntan under perioden varit ovanligt låg, vilket gynnat ISK. Kanske tar dessa faktorer ut varandra.
Han fortsätter:
– Jag bestämde i alla fall från början, utan att ha en aning om resultatet, för hur jag skulle göra och höll mig till det. Och jag har inte räknat på något annat än det jag redovisat. Allt räknande tar ju tid, och eftersom jag inte får betalt av någon har jag inte försökt göra någon mer omfattande undersökning. Som bekant kan man ofta visa just det resultat man vill ha genom att välja ”rätt” period för sin statistik, men så har jag inte gjort. Att välja seklets två decennier, varav det senaste nyligen avslutats, tycker jag inte känns konstigt, säger Göran Ofsén.