"Absurd strategi av AP-fonderna"

Generellt kan man säga att de tunga delarna, noterade aktier, obligationer  och likviditetsförvaltning, föga förvånande efter den dystra utvecklingen under sista kvartalet, backade. Däremot har de onoterade innehaven, framför allt fastigheter och innehav i riskkapitalfonder haft en klart positiv förräntning under fjolåret. De onoterade fastighetsbolagen avkastade runt 20 procent, medan riskkapitalfonderna noterade upp emot 25 procents avkastning.

Den låga avkastningen på de traditionella investeringarna i noterade aktier och obligationer ställer till med problem för det statliga pensionssystemet. För eftersom vi har nu kommit in i en period med allt fler pensionärer som ska få ut sin statliga pension så räcker inte de pensionsavgifter, som landets löntagare betalar in via arbetsgivaravgifterna, till för att finansiera de statliga pensionsutbetalningarna. Det innebär att de så kallade buffertfonderna, som AP-fonderna kallas, måste användas för att i allt högre utsträckning bidra till pensionerna. I fjol betalade staten ut 304 miljarder kronor i statliga pensioner, där AP-fonderna fick bidra med 27 miljarder kronor.

Med den höga avkastningen på onoterade tillgångar under fjolåret så ser det ut som om AP-fonderna har skaffat sig bra argument för att expandera snabbt in i dessa tillgångssegment. Det nya placeringsreglementet som gäller från årsskiftet har ju  höjt taket så att upp till 40 procent av fondkapitalet kan investeras i onoterade tillgångar.

.Problemet är den höga avkastningen för dessa illikvida tillgångar kan vara mera hittepå, möjligen med undantag för fastigheter, än verkliga realiserbara värden. Den höga avkastningen för riskkapitalfonden underbyggs helt av fondförvaltarnas egna värderingar. Börsturbulensen under hösten hade ingen eller mycket liten påverkan på den uppmätta värdeutvecklingen.  Under denna period var det nog mer än en riskkapitalfond som sköt på planerade noteringar eller andra transaktioner. Att denna börsturbulens inte skulle ha haft någon effekt på de egentliga realiserbara värdena är befängt. Problemet är att det inte går att fastställa något objektivt värde för dessa tillgångar.

Läser man AP-fondernas årsredovisningar så får man heller ingen som helst information om vad det är som underbygger den uppgivna värdeuppgången. I 99 fall av 100 så vet man inte ens vad de underliggande tillgångarna är. Det gör det naturligtvis omöjligt för en utomstående att göra någon bedömning.

Ett undantag till det senare är elnätsföretaget Ellevio, där tredje AP-fonden äger 20 procent och första AP-fonden 12,5 procent. Ellevio har ju under året fått mycket kritik för sina höga nätavgifter och dessutom har staten sänkt den framtida avkastningen som nätföretagen kan ta ut ur sina monopol.

Vi får ingen information om hur värdeutvecklingen för Ellevio har varit under 2018. Men tredje AP-fonden lyfter fram just Ellevio ”som bygger framtidens energisystem”  ur sina infrastrukturinvesteringar, vilka som grupp gav en positiv avkastning på 11,5 procent, med några vackra rader och bilder.

Men med viss kännedom om Ellevio så är det svårt att förstå denna positiva bild. Bolagets tillgångar utgörs huvudsakligen av goodwill och uppskrivna koncessioner, monopolrättigheter, inte av fysiska nät efter att verksamheten köptes ut från Fortum. För att förränta dessa immateriella tillgångar så måste de andra, verkliga, tillgångarna definitionsmässigt generera en rejäl överavkastning. Och det senare är det ju Statens och Energimarknadsinspektionens roll att se till så att det inte sker. Därav det sänkta avkastningstaket.

Och de siffror som dyker upp är märkliga. Första AP-fonden anger ett resultat för Ellevio Holding 1 AB för 2017 på 288 miljoner kronor och ett eget kapital på 6200 miljoner kronor.  Själva redovisar Ellevio Holding 1 AB ett resultat på minus 365 miljoner kronor och ett eget kapital på 4,2 miljarder kronor. Tredje AP fonden hävdar att ”verkligt värde” på sina 20 procent i Ellevio är 2300 miljoner kronor. Det är svårt att få ihop detta.

Och för den avgörande delen av de onoterade innehaven så finns inte en chans att bedöma hur realistiska värdena och inte minst riskerna egentligen är. Och att denna diversifiering ut i det svårmätbara skulle sänka risken är inte kopplat till verkligheten.