Betalningsutredningen landade i en ”tummetott”

Sverige beskrivs ofta, inte minst av svenskar och företrädare för oss svenskar, själva som att vi ligger i framkant och är snabba och ta till oss av det nya. När någon är riktigt på hugget under fredags AW-n så lyfter vi gärna fram vårt entreprenörskap. ”Kolla på Spotify som har revolutionerat världens sätt att ta till sig musik”, säger någon. ”Ingen svenskdjävel betalar med kontanter längre och kolla på hur Klarna erövrar världen med sin app och sina betalningslösningar”, säger den andra.
Jag är, som vanligt, sura gubben i hörnet. ”Spotify är jättebra, men de har inte en affärsmodell som gör att de tjänar några pengar. Om de väl får till det, så kommer användarupplevelsen att gå ner radikalt. Då blir det ”shitification”, precis som Facebook blev”, svarar jag.

”Det faktum att vi nu knappt använder några kontanter längre är långt ifrån något entydigt positivt. Det har främst drivits av den intressegrupp som vill och tjänar grovt på att det ska vara så. Klarna var just ett ”enshittification-företag” när de tjänade pengar i Sverige. Dags för Klarna att tala klarspråk | Realtid Deras internationella expansion är helt en produkt av lågräntemiljön. Vi får se om de står upp till hösten”, fyllde jag i. Samtalet gled över på sport.

Men innan denna (fiktiva) AW så var jag på landshövdingen Anna Kinberg-Batras presentation av sin Betalningsutredning. Den har hon lett sedan december 2020. Den hade just till uppgift att gräva djupare i den allt mer långtgående digitaliseringen av det svenska betalningssystemet och hur det har gjort att en mycket stor grupp av svenskar, ungefär en miljon vuxna, idag står utanför detta och har svårt att genomföra sina betalningar.  Utredningen skulle också komma med sitt förslag om Riksbanken ska införa en e-krona.

Vad jag tog till mig av presentationen av utredningens förslag var att den landade i några bra men ganska ljumma och konfliktbefriade förändringar och reformer. Det handlar om vi bör på en statlig e-legitimation, precis som vi har statliga pass och körkort. Helt Ok. Det handlar om att skärpa lagstiftningen så att den stipulerar att ”alla i Sverige ska ha möjlighet att göra betalningar till rimliga kostnader, oavsett betalsätt”.  Det är också Ok, men hur fyller man orden ”möjlighet” och ”rimliga”  med innehåll? Vi bör också ha ”effektivare tillsyn”. Också helt ok som ord, men det är handling som räknas. Utredningen föreslår också att hen ska kunna betala kontant på apotek och till staten. Det låter som en självklarhet.

De riktiga målkonflikterna, som e-kronan exempelvis lär leda till om den införs, ville de inte peta på. Den föreslår, på lite typisk svenska, att Riksbanken får avvakta med detta.

Anna Kinberg-Batra skulle nog i övrigt passa in hos det glada gänget på AW:n. Hon berättade att hon innan hon tillträdde som landshövding hade varit ”aktiv i näringslivet”. Den förre moderatledaren var ju bland annat ”på Arnhults tid” styrelseledamot i fastighetsbolaget Castellum och i det kanske lite ”lätt kontroversiella” företaget Soltech Energy Advanced Soltech begär förlängning av obligation (realtid.se).

Anna Kinberg-Batra lyfte bland annat: ”Sverige ligger mycket långt framme vad gäller digitaliseringen, där 99 av 100 betalningar sker digitalt”, och Sverige har ”världsberömda fintechprodukter”. Hon specificerade inte vilka dessa produkter är, men jag anar. Men hon sa att det är viktigt att vi håller kvar vid kontanthanteringen, inte minst av beredskaps- och säkerhetsskäl.

Jag tog ändå mod till mig att ställa några frågor.  Finns det inte flera stora förlorare på den långtgående digitaliseringen av det svenska betalningssystemet, förutom de som inte har tillgång systemet, även staten och dess myndighet Riksbanken? Och finns det inte några som har haft mycket starka egenintressen (kanske sa jag incitament) att driva på denna utveckling och att det finns stora dolda kostnader i detta?

Jag frågade också om inte statens reträtt från betalningssystemet och då inte minst skapandet av betalningsmedel och närmast totala överlåtelse av det senare till bankerna är det som har drivit upp det finansiella risktagandet i systemet? (Rutger Arnhults svajande fastighetsimperium och Advanced Soltechs obligationsbekymmer är ju just exempel på detta.)

Anna Kinberg-Batra svarade väl aldrig riktigt på mina frågor. Jag tyckte mest att hon trippade runt och pratade på en abstrakt och lite intetsägande nivå, men sa att det finns ett ”helt kapitel i utredningen som handlar om detta”.  Hon fick för övrigt några jobbiga frågor till. En kille undrade, som jag tyckte väldigt klokt, om det var så smart att staten (Riksbanken) överlåtit åt bankerna att sköta kontanthanteringen? De har ju trots allt incitament att göra denna så dyr som möjligt för att vi istället ska betala med deras inlåning, som de tjänar mycket bra på.Jag tyckte inte Kinberg-Batra hade några bra svar på hans fråga heller.

Jag pratade med killen, Jesper, efteråt. Det visade sig att han kom från Swebb-TV. Se där, man kan få nya kompisar lite överallt nuförtiden. Ingen från ”MSM” ställde för övrigt någon fråga under den öppna frågeställningen. Kanske sparade de sina klurigheter till den exklusiva frågestunden. Vi får se.

Hur tänker han nu då, herr Lindvall? Undrar någon. Det här har redan blivit lite långt. (Nästan i Realtidslegenden Ian Hammars anda.) Jag lovar att återkomma och utveckla mina resonemang. Först ska jag läsa det där kapitlet. Här är i alla fall en introduktion till hur jag (försökt) tänka. Det är flödet som är det intressanta och då är inlåningen helt central | Realtid