Nej, Klarna har inte så mycket att vara stolt över

Klarna Bank lyckas pressa ner förlusten för årets första kvartal till minus 1,2 miljarder kronor att jämföra med minus 2,5 miljarder kronor i fjol. Huvudförklaringen är att administrationskostnaderna har sänkts med mer än en halv miljard  kronor och att kreditförlusterna minskade med 400 miljoner kronor. Banken som fortfarande går back, före kreditförluster, har en bra bit kvar till den lönsamhet som vd Sebastian Siematikowski utlovade för ett år sedan, då han inför den kommande nyemissionen uttalade att Klarna hade lagt om fokus från tillväxt till lönsamhet. Målet är att vara momentant lönsam till augusti-september och vara lönsamt för helåret.

I rådande förhållanden så är det förstås ett självklart mål. För når Klarna inte lönsamhet så kommer de att tvingas ta in nya pengar. Och nya pengar kostar idag.

Den tidigare prioriterade tillväxten har också minskat påtagligt, vilket inte är så märkligt med tanke på den allmänna ekonomiska motvinden på Klarnas marknader. Den nya hög- eller kanske mera korrekt uttryckt normalräntenivån är ju ett realtidstest på Klarna och andra ”köp nu betala senare”-aktörers affärsmodell. Den noterade amerikanska konkurrenten Affirm uppvisar en snarlik utveckling vad gäller utveckling av försäljning och förluster som Klarna. Affirm-aktien studsar omkring på den bottennivå den har haft sedan de sista månaderna i fjol, efter att ha kollapsat från de höjder som uppnåddes under 2021.

Så frågan återstår fortfarande om Klarna och dess gelikar är någon egentlig revolution av betalningsmarkanden. Att man i rapporten gör ett stort nummer av att de numera har en ”AI-driven affärsmodell” känns, för en gammal surgubbe som undertecknad, mer som sedvanlig ”hypesurfing” från företag som vill beskriva sig som det nya av det nya. Det handlar kanske mera om den klassiska uppfostringsmanövern ”avledning”, från ett resultat som egentligen inte är så mycket att vara stolt över och en situation som egentligen är ganska pressad.

Klarna har visserligen en investmentgrade rating, BBB- med stabila utsikter från S&P, som de fick så sent som i april i år. Frågan är dock vad ett sådant betyg egentligen betyder. Klarna har inte emitterat några ny obligationer sedan det började kränga allvarligt på kreditmarknaden förra sommaren, utan den externa finansieringen lutar sig i praktiken helt och hållet på inlåning från allmänheten.

Det senare är förstås en mycket billigare finansiering än vad en renodlad marknadsfinansiering skulle vara. Ränteskillnaderna mellan dessa finansieringskällor är minst 3 procentenheter, vid nuvarande rating. Klarna har heller inte kompenserat sig för de stigande inlåningsräntorna utan redovisar till skillnad mot de svenska storbankerna ett krympande räntenetto. Skulle de helt luta sig mot marknadsfinansiering så skulle räntenettot vara negativt. I min låda är det ingen stabil position för en bank att befinna sig i och definitivt inget institut som skulle klassas som ”investment grade”.

S&P skriver att en av faktorerna bakom betyget är bankens förmåga att ”bibehålla en stark kapitalbuffert”. Tittar vi på balansräkningen så är nyckeltalen svagare än den var förra året, då de gick ut och gjorde sin famösa nyemission, där värdet på företaget ”pre value” sänktes från 46 miljarder dollar till 5,8 miljarder dollar. Visst har de löpande förlusterna reducerats kraftigt, men vi pratar ändå om en bank som fortfarande redovisar stora förluster före kreditförlusterna.

Visst, Klarna Bank har förstärkt det egna kapitalet med 2 miljarder kronor under första kvartalet, vilket mer än väl täcker förlusten för kvartalet. Det står dock inget i kvartalsrapporten om vem som skjutit till detta kapital. I årsredovisningen för 2022 står dock att banken har emitterat aktier till moderbolaget Klarna Holding efter balansdagen. Detta är dock inget som stärker koncernens finansiella ställning, eftersom banken är den helt avgörande verksamheten som bedrivs i koncernen, utan handlar mera om att flytta pengar från höger till vänster ficka för att uppnå någon slags optisk effekt.

Vore jag Finansinspektionen, som har tillsyn över Klarna Bank, eller Riksgälden, som står för den för inlåningen helt avgörande insättningsgarantin, så skulle jag skruva lite obehagligt på mig. Till slut skulle jag nog säga det. AI i all ära. En bank som ännu inte täcker sina egna kostnader och där vi står inför fortsatt stor volatilitet är inte helt stabil konstruktion. Jag tror faktiskt att ni behöver stärka upp balansräkningen med en riktig nyemission i år också.