"Insättningsgaranterad inlåning finansierar ett relativt högt risktagande"

Konsekvensen av rådande modell är något som Realtids Per Lindvall pekat på i flera krönikor. I juni förra året så skrev han så här:

”Det är ingen överdrift att säga att insättningsgarantin som försäkrar insättningar på upp till 1 050000 kronor, har drivit fram en migration av inlåning från de stora och stabilare storbankerna till allt mera riskfyllda affärer. På ekonomispråk brukar det kallas för ”moral hazard”.”

Riksbankens Nanna Svahn skriver i sitt memo att en central aspekt av affärsmodellen för BNPL är kreditrisker. BNPL-aktörernas totala kreditförlustnivå var runt 4 procent av deras totala utlåning 2022. Det kan jämföras med att kreditförlustnivån för de svenska storbankerna uppgick till någon tiondels procent samma år. BNPL-aktörerna tar därmed större kreditrisker än storbankerna, och deras risknivå har även ökat under de senaste fem åren. Dessutom har de en betydligt högre andel problemlån jämfört med storbankerna.

Kreditriskerna för BNPL-aktörerna kommer enligt Nanna Svahn från två olika huvudkanaler. Den första och även största är kreditrisker från konsumenterna. Kreditförluster från konsumenter kan uppstå om konsumenten har köpt en vara med BNPL som e-handlaren sedan har levererat enligt deras avtal, men som konsumenten sedan inte betalar. Baserat på en analys av Finansinspektionen blir runt en av tio fakturor kostnadsbärande, det vill säga den betalas inte i tid. Det innebär dels att BNPL-aktörerna kan tjäna pengar på uppläggningsavgifter, påminnelseavgifter och liknande, dels att de har en större risk för kreditförluster.

Nanna Svahn befarar att om insättares eller investerares förtroende för en av BNPL-aktörerna skulle skadas så finns det en risk att även förtroendet för en eller flera av de andra skulle påverkas. Det bidrar till en högre risk för en uttagsanstormning där insättare snabbt tar ut sina pengar från BNPL-aktörerna.

”Problem bland BNPL-aktörerna skulle även i vissa situationer kunna påverka förtroendet för andra svenska banker, även om detta är mer kontextberoende. Den här indirekta sammankopplingen mellan BNPL-aktörerna utgör därmed en risk för det finansiella systemet som helhet, även om det är svårt att bedöma hur allvarlig den här risken är”, skriver hon.

”Under bankoron våren 2023 uppmärksammades riskerna med ett stort beroende av inlåning som finansieringskälla – särskilt i de fall där inlåningen inte är insättningsgaranterad eller där den är koncentrerad till en viss sektor. Samtliga av de svenska BNPL-aktörerna är beroende av inlåning som finansieringskälla. Inlåningen kommer framför allt från hushåll och är därmed i hög grad insättningsgaranterad. Inlåningen utgör minst 65 procent av BNPL-aktörernas tillgångar, vilket kan jämföras med att samma siffra för de svenska storbankerna ligger på runt 44 procent. För de flesta av BNPL-aktörerna uppgår andelen inlåning till mer än 75 procent av deras totala tillgångar, och andelen ökade mellan 2021 och 2022, troligen till följd av stigande kostnader för marknadsfinansiering relativt kostnaderna för inlåning.”

”I tillägg till att de är beroende av inlåning som primär finansieringskälla har flera av BNPL-aktörerna en hög andel av sin inlåning i euro från den tyska marknaden. En anledning som aktörerna uppger till att de väljer att ta emot inlåning i Tyskland är att de ser det som en bra och utvecklad marknad för inlåning i euro, jämfört med exempelvis Finland där vissa av aktörerna har utlåningsverksamhet. Eftersom inlåningsräntorna är lägre i Tyskland än i Sverige finns det troligen även en kostnadsaspekt på deras val att låna in från Tyskland.”

Nanna Svahn tycker att det vore önskvärt att se över utformningen av insättningsgarantin så att den på ett bättre sätt tar hänsyn till riskerna i olika bankers affärsmodeller, även om möjligheterna till en sådan översyn på nationell nivå i viss mån begränsas av att den bygger på ett EU-direktiv.

”Att inlåningen i BNPL-aktörerna till stor del är insättningsgaranterad skapar en trygghet för deras kunder. Däremot skapar det moralisk risk (moral hazard) på så sätt att aktörer kan finansiera ett relativt högt risktagande med insättningsgaranterad inlåning.

Per Lindvall igen:
”Och det som sticker ut vad gäller finansieringen är att Klarna numera till 100 procent finansierar sin egen utlåning med inlåning från allmänheten. Klarna har inte rullat över de obligationsprogram som förfallit under det senaste halvåret. Inlåningen är visserligen med all sannolikhet väsentligt billigare än obligationerna, då kreditrisken hos spararna är mycket begränsad om den täcks av inlåningsgarantin. Men samtidigt borde tillsynsmyndigheterna ha mer än ett ord med i laget.

För hos Klarna sker ett uppenbart riskarbitrage, där kreditrisken bärs av den av alla andra finansinstitut finansierade inlåningsgarantin. Det var nog inte riktigt så här som systemet var tänkt att fungera, men där risken för ”moral hazard” har varit inbyggd. Ur det perspektivet borde det vara självklart att tillsynsmyndigheten, Finansinspektionen, kräver att Klarna stärker sin balansräkning.”