FI bör skärpa kraven på Klarna – uppenbart riskarbitrage

Det viktigaste resultatmåttet för alla företag kommer dock senare och det är inte lika vackert. Resultatet före skatt blev minus 10,4 miljarder kronor. Resultatet före kreditförluster blev minus 4,6 miljarder kronor. Förlusterna före kreditförluster har visserligen inte accelererat utan planat ut på runt en halv miljarder kronor per kvartal. Även kreditförlusterna har sjunkit något jämfört med de första två kvartalen under 2022, men ligger fortfarande kvar på en mycket hög nivå på knappt 1,4 miljarder kronor.

Och vd Sebastian Siemiatkowski har visserligen sagt att till sommaren så ska Klarna vara lönsamt, på månadsbasis och att de inte ska behöva ta in nytt kapital. Vad det är för lönsamhetsmått han tänker på har inte framgått. Men att de rådande affärsmodellen ”Ebberödsbank 2.0”, där man tar stora löpande förluster för att ”bygga marknad” har ju varit ohållbar sedan ett år tillbaka. Insikten om att inflation, räntor och därmed allmänekonomin i den utvecklade världen var på väg mot kanten började sprida sig, vilken djupnade under hösten.

Klarna lyckades ju genom att slakta sina gamla värderingar, från 390 miljarder kronor till knappt 70, plocka in 9 miljarder kronor i en nyemission förra sommaren. Hela denna nyemission har nu ätits upp av fjolårets förluster och balansräkningen ser mindre hälsosam ut nu än den gjorde för ett år sedan. Soliditeten har sjunkit från 22 till 19 procent. Det kan låta mycket för en bank, i nivå med exempelvis Leksands Sparbank, men med den avgörande skillnaden att den senare är klart lönsam, medan Klarna fortfarande är Ebberödsvarianten.

Och det som sticker ut vad gäller finansieringen är att Klarna numera till 100 procent finansierar sin egen utlåning med inlåning från allmänheten. Klarna har inte rullat över de obligationsprogram som förfallit under det senaste halvåret. Inlåningen är visserligen med all sannolikhet väsentligt billigare än obligationerna, då kreditrisken hos spararna är mycket begränsad om den täcks av inlåningsgarantin. Men samtidigt borde tillsynsmyndigheterna ha mer än ett ord med i laget.

För hos Klarna sker ett uppenbart riskarbitrage, där kreditrisken bärs av den av alla andra finansinstitut finansierade inlåningsgarantin. Det var nog inte riktigt så här som systemet var tänkt att fungera, men där risken för ”moral hazard” har varit inbyggd. Ur det perspektivet borde det vara självklart att tillsynsmyndigheten, Finansinspektionen, kräver att Klarna stärker sin balansräkning.

Och även om senhöstens ekonomiska undergångsscenarios inte har materialiserats så är det en ny verklighet som möter Klarna jämfört med för ett år sedan. Räntorna kommer att ligga klart högre än vad de gjort under de senaste åren. Och den stora frågan för Klarna och dess konkurrenter är hur ”buy now pay later”- konceptet tål en mera normaliserad ränteregim. Till det ska läggas att lönsamheten hos många näthandlare och detaljhandeln generellt är mycket pressad.

En liten indikator på branschtemperaturen är kursutvecklingen för Klarnas börsnoterade konkurrent Affirm. Kursen mer än fördubblades från botten runt senaste årsskiftet, då den från toppen i november 2021 hade rasat 95 procent i december 2022. I januari i år fick den lite ny kraft, men sedan dess har den fallit 40 procent igen.  Det kanske inte liknar studsen för en död katt som fallit från hög höjd, men den påminner. Och det kanske är en kreativ destruktion som pågår bland betalningsförmedlarna, men ska Klarna komma ut som en överlevare så är nog en nyemission en nödvändighet.