Även Schweiz och dess centralbank har fått anpassa sig till ett nytt omvärldsläge

Ännu ett bevis för att en hel del av bördan för den globala makroekonomiska vindkantringen har hamnat i knät på centralbankerna fick vi på måndagen då Schweiz Nationalbank redovisade sitt resultat på motsvarande knappt minus 1 500 miljarder dollar.  Detta fick det egna kapitalet, inklusive värdeutjämningsreserven, att sjunka från 204 till 66 miljarder CHF och soliditeten att krympa ihop från 19 till 7,5 procent. Vore denna bank en vanlig bank så skulle den åtminstone slopa den årliga utdelningen för att konsolidera ställningarna

Nu är Schweizerische Nationalbank ingen vanlig bank utan något så ovanligt som en börsnoterad centralbank. Och den gör just det, slopar utdelningen. Bankens aktier är att likna vid en preferensaktie där maxutdelningen är satt till 6 procent av vinsten. Banken själv liknar sin noterade aktie vid evig obligation med en normal kupongränta på 6 procent.

Men det är inte normala tider nu. Och det kanske inte har varit normala tider heller. Efter att ha handlats som en obligation i ett ganska smalt band runt 1 000 CHF från millennieskiftet så stack aktien till väders runt 2015 för att toppa runt över 8 000 CHF under 2018 och som många spekulativa aktier hitta en ny topp i februari 2021 på 7 900 CHF. Nu handlas den på 4 650 CHF.

Centralbankens aktiekurs kan sägas utgöra en barometer där de internationella jetströmmarna på valuta och räntemarknader får stort genomslag i det annars normala schweiziska ekonomiska högtrycket.

Schweizerfrancen har ju en unik likhet med dollarn och det är att den är en ”safe haven” i orostider då dollarn visar styrka. Den är en av få valutor som inte har tappat mot dollarn de senaste två åren. Och CHF styrka under fjolåret är en av förklaringarna till den stora förlusten, då bankens tillgångar fallit i värde både på grund av de stigande avkastningskrav och stora valutaförluster.

De stora tillgångsköpen från den schweiziska centralbanken har motiverats av att kapitalinflödena till Schweiz accelererade efter finanskrisen 2008, vilket pressade upp värdet på francen, vilket i sin tur skapade en deflationistisk miljö. Köpen av utländska tillgångar var ett sätt att försöka neutralisera effekterna av detta inflöde.

Men även Schweiz och dess centralbank har fått anpassa sig till ett nytt omvärldsläge. Styrräntan har fått lämna minussidan för att nu vara 1 procent. Inflationen är uppe på ”rekordnivå” om 3,4 procent.

Centralbankschefen Thomas Jordan har förklarat att ”kampen mot inflationen” inte är över. Så det ligger ytterligare räntehöjningar i korten. Risken med detta är att det kan leda till att flödena till schweizerfrancen ökar ytterligare och gräver än djupare hål i centralbankens balansräkning.

Men balansräkningsproblematiken för Scweizerische Nationalbank är inte sällsynt. Det ser mycket värre ut för många andra centralbanker, inte minst inom euroområdet liksom även för vår svenska Riksbank, som har negativt eget kapital, vilket skapar en hel del inte särskilt väl genomlysta problem penningpolitiken och dess trovärdighet.

Men Schweiz och dess centralbank är i en exklusiv position. Alla länder kan tyvärr inte vara som Schweiz. Och i det nya geopolitiska läget vi befinner oss i är frågan om Schweiz kan fortsätta vara den neutrala tillflyktsort för kapital som den har varit historiskt. Att en av landets storbanker, Credit Suisse, har en vacklande finansiell hälsa är ett tecken på att även Schweiz kan behöva anpassa sin ”affärsmodell” .