Indiens regering bestämde i onsdags i förra veckan att ogiltigförklara alla 500- och 1000-rupeesedlar, helt utan förvarning. Det motsvarar 85 procent av all valuta i cirkulation. Den största sedeln tillgänglig som betalningsmedel är nu på 100 rupee, vilket motsvarar 13 kronor.

Syftet är att komma åt korruptionen och den svarta ekonomin. En stor del av ekonomin i landet är oorganiserad, vilket innebär att staten inte har kontroll över den ekonomiska aktiviteten och därför inte kan få skatteintäkter därifrån. Alla måste nu växla in sina besparingar i kontanter på ett bankkontor och samtidigt deklarera sina inkomster och förklara varifrån pengarna kommer. Därigenom flyttas pengar från den oorganiserade sektorn in till den legala sektorn.

Nya sedlar ges ut denna vecka. Problemet är att den nya 2000-rupeesedeln inte passar i bankomaterna. Man får växla in maximalt 4000 rupee per dag och person till ny valuta. Långa köer utanför bankkontoren gör denna process tidsödande och senast den 31 december måste all gammal valuta vara växlad.

På kort sikt leder denna process till kontantbrist i samhället. Med tanke på att 90 procent av alla inköp i landet sker med kontanter så kommer det att få avsevärd negativ effekt på såväl dagligvaruhandeln som på inköp av kapitalvaror. Många människor som bor på landsbygden har ännu inte tillgång till banktjänster. Penetrationen av kreditkort och kontantlösa betalningstjänster är mycket låg. Det är framför allt den utbildade medelklassen som bor i städerna som kan handla med kort.

Börsen sålde av i fredags och i början av denna vecka på osäkerhet om svagare utsikter för ekonomin de närmaste månaderna. Det är idag omöjligt att kvantifiera vilken effekt vi kommer att få se på den inhemska konsumtionen det närmaste kvartalet. Det vi kan konstatera är att bolagen kommer att få revidera ned sina försäljningsprognoser för detta år.

Jag har därför blivit mer försiktigt inställd till Indien på kort sikt. På lång sikt är valutareformen däremot positiv i och med att den illegala ekonomin straffas ut och skatteintäkterna ökar.

Vad gör Trump?

Samtidigt innebär valet i USA att de långa obligationsräntorna stiger. USA:s nya president, Donald Trump, förväntas driva en reflationspolitik med nya stimulanser och investeringar i infrastruktur för att öka tillväxten i amerikansk ekonomi och därmed skapa nya arbetstillfällen.

Detta riskerar att öka underskotten i statskassan ytterligare. Inflationsförväntningar driver upp räntorna och slutsatsen för närvarande är att även de korta räntorna, som sätts av Fed, kommer att stiga snabbare och mer än tidigare väntat. Första höjningen kommer redan i december.

Därmed stärks värdet på dollarn kraftigt och kapital lämnar emerging markets. Valutorna i Asien är sårbara och utgör en risk på kort sikt. De extremt låga ränteläget globalt de sista åren har inneburit att en stor del kapital har investerats i värdepapper, både obligationer och aktier, med högre direktavkastning i Asien och övriga tillväxtländer.

Den trenden är nu bruten och både obligationsmarknaden och aktiemarknaden i flera länder i Asien säljer av som ett resultat av förändrade förväntningar framöver för amerikansk räntepolitik.

Det är värt att påpeka att vi i dagsläget vet väldigt lite om vilken politik som Donald Trump kommer att föra när han väl tillträder i januari nästa år. De flesta bedömare utgår från hans vallöften under valkampanjen. Den verkliga politiken kan komma att skilja sig avsevärt från denna valkampanj, som hade stora inslag av populism över sig.

Det är länge sedan som vi hade ett så oförutsägbart läge för hur amerikansk politik kommer att utvecklas och för vad det innebär för den amerikanska ekonomin och det globala ränteläget.

Gunnar har 25-års erfarenhet av investeringar på asiatiska marknader och har rating A hos Citywire. På Carnegie Fonder förvaltar Gunnar Carnegie Asia och Carnegie Indienfond

Vill du ha löpande nyheter från Carnegie Fonder?
Följ oss på Linkedin och prenumerera på vårt nyhetsbrev Utsikt så tar du del av nyheter, intervjuer och alla våra förvaltares kommentarer