I och med att Grant Thornton-revisorn på inrådan av sin nya arbetsgivare har valt att inte överklaga tingsrättens dom vinner den nu laga kraft.

PwC:s chefsjurist Anna Maria Kjellström välkomnar att rättsläget för kundklausuler i konsultföretag nu kan anses vara klarlagt. Men hon är lite förvånad när Realtid ringer.

– Jag trodde att de skulle överklaga och vi hade börjat förbereda oss inför ett anslutningsöverklagande, säger Anna Maria Kjellström.

Det tillhör god ton advokater emellan att berätta om man tänker överklaga och revisorns ombud hade aviserat att revisorn nog skulle vilja det. Uppgiften kastar nytt ljus över Grant Thorntons (GT) uttalande från igår torsdag, där de säger:

“Vi [har] efter övervägande valt att rekommendera vår medarbetare att inte överklaga domen från Falu tingsrätt.”

Domen meddelades den 5 april. Övervägandet från revisorns och Grant Thorntons sida har alltså pågått i tre veckor.

GT har valt att inte ge några ytterligare kommentarer om domen. Man kan spekulera om att GT som revisionsbyrå å ena sidan kan vara betjänt av en dom som uttalar att denna typ av kundskyddsklausul är skälig. Å andra sidan är Grant Thornton arbetsgivare och förväntas ställa upp för sina anställda, vilket man också gör genom att betala skadeståndet och rättegångskostnaderna i revisorns ställe.

Om revisorn hade valt att överklaga hade nästa instans varit Arbetsdomstolen och dit måste man ha prövningstillstånd.

– Det är inte givet att man får prövningstillstånd. Det finns ju redan ett avgörande från 2015 som gällde en personvald revisor, så det hade kanske inte varit så lätt att få prövningstillstånd, säger Anna Maria Kjellström.

PwC:s förstahandsyrkande i stämningen mot revisorn var en ersättning om närmare 3,2 miljoner, som var beräknad enligt gällande kundklausul och de 96 kunder som revisorn tog med sig.

Tingsrätten valde emellertid att gå på PwC:s andrahandsyrkande som var 1,1 miljoner, jämte ränta. Detta yrkande tar hänsyn till att revisorns arbete motsvarade cirka 25 procent av de intäkter som kundstocken inbringade.

Anna Maria Kjellström menar att anledningen till att tingsrätten gick på PwC:s andrahandsyrkande inte var att klausulen i sig var bristfällig. Tvärtom, menar hon, fann tingsrätten att klausulen med dess ersättningsnivå vid en sammanvägning av omständigheterna i målet var skälig.

Tingsrätten valde däremot att jämka beloppet med hänsyn till att närmare 3,2 miljoner kronor är ett mycket högt belopp för en arbetstagare, ”även om han numera är partner”, som den skriver.

– Å andra sidan skriver de i domen att de noterat att revisorn hade kunnat styra hur stort ersättningsbeloppet hade kunnat bli, att revisorn var väl medveten om effekterna av sitt val att ta med sig ett stort antal kunder och att Grant Thornton kommer att betala ersättningen, vilket talar emot att jämkningen skulle vara berättigad, säger Anna Maria Kjellström.

– Vi förstår därför inte riktigt tingsrättens resonemang i den delen. Men ersättningen är inte det viktigaste för oss, det viktigaste var att få prövat kundklausulen. Det är vackert så, vi är därför mycket nöjda.

Av domen kan man utläsa att tingsrätten uppfattar att de utdömda 1,1 miljonerna är ett högt belopp.

”Att även andrahandsyrkandet uppgår till ett avsevärt belopp innebär inte att det är oskäligt”, skriver tingsrätten.

– Det här är ett motsägelsefullt uttalande, liksom tingsrättens bedömning i jämkningsfrågan. Jag tolkar det som att under nivån på PwC:s andrahandsykande ansåg sig tingsrätten inte kunna gå. Varje situation är unik och just i detta fall ansåg domstolen att det fanns skäl för jämkning.