Det är dags för en revolution på Ericsson!

Ericssons historia är en historia om ett bolag som alltid lyckats transformera sig i tid till att dra nytta av nya revolutioner. Det gällde redan när Lars Magnus själv hade startat sin verkstad för att reparera Bell-telefoner och började sälja egna varianter av dem. Och när Ericsson var i framkant i utvecklingen av helautomatiska växlar i samarbete med Televerket på 1920-talet.

Ericsson har idag återigen hamnat på efterkälken, vilket manifesteras i ett brett missnöje från aktiemarknaden och mot den nu sparkade vd:n Hans Vestberg. I denna anda är det lätt att kasta in handduken såsom Ericsson och ägarna tycks ha gjort när man desperat börjar samarbeta med Cisco. Eller som Dagens Industri tycks ha gjort när Mikael Vilenius den 21 juni skriver att det finns endast fyra vägar för Ericsson: Stycka, krympa, säljer eller gå vd:n Hans Vestbergs linje. Den senare linjen tolkas mest vara att gneta sig fram med allt lägre kostnader för att förbättra marginalerna.

Men Ericsson har varit mycket mer illa ute än det är idag och lyckats komma tillbaka. Varje gång har det skett igenom att man satsat rätt i något stort teknikskifte.

På 1960-talet höll allting på att gå snett. Bolaget levde på sina 500-väljare och var sena med att ersätta mekaniska växlar med digitala växlar. AT&T Western Electric, GTE, ITT, NTT och andra bolag låg klart före. Men när konkurrenterna lanserade sina växlar slog oljekrisen till och efterfrågan förvann över en natt. När Ericssons försenade AXE-växel väl kom ut var den modernast på marknaden (i paritet med Northern Telecoms). Ericsson hade tur för när konjunkturen åter tog fart var Ericsson i teknisk framkant och marknad efter marknad vanns. Och nutida läsare kan bara konstatera att det är få av de forna jättarna som ens känns igen. Hur många minns idag AT&T Western Electric  och ITT som en gång i tiden dominerade marknaden totalt?

Mobiltelefonins utveckling sköttes av cowboys i Kista närmast i strid med AXE-människorna kring Telefonplan. I en vinnande kamp mot dominanten Motorola blev mobiltelefonin Ericssons nya paradgren, alltså mobilsystemen – inte telefonerna. Detta fick internt som konsekvens att alla med bakgrund i gamla LM Ericsson motades bort och huvudkontoret flyttades till Kista.

Den sista stora landvinningen var Ericssons satsning inom Professional Services där flest personer i bolaget nu arbetar och där affärsidén är att sköta driften åt operatörerna i telefonnäten. Och det är från Professional Services som många av dagens toppkillar har plockats.

Transformationerna är helt nödvändiga i en bransch i ständig förändring. Men vi har inte sett någon ny transformation av Ericsson sedan slutet av 1990-talet. Det är samma grundläggande metoder som styr bolaget. Ledningen skulle självklart hävda något annat. Men faktum är att Ericsson, som en gång i tiden var ett utvecklingsbolag, helt har tagits över av Excel-personer, ekonomer, som försöker gneta sig fram i en snabbt föränderlig värld. Hans Vestberg är själva typen för denna typ av företagsledare. Perfekt i vissa situationer när kostnaderna måste hållas under kontroll, dålig när innovation och nytänkande ska släppas fram.

Ericsson har fortfarande en kader av mycket duktig personal, men egen utveckling finns det inget utrymme för inom nuvarande form. Alla idéer och initiativ dödas effektivt i den nuvarande kostnadsjakten. När man talar med de anställda är det en uppgiven stämning som möter en där varje timme räknas, äldre personer köps eller mobbas ut och tempot blir hårdare för varje år. Flyg för internmöten skärs bort, utlovade tårtor till fikat dras tillbaka. Allt i en hisnande jakt på kostnader.

Följande bild visar Ericsson upp för att illustrera för aktiemarknaden varför Ericsson inte växer.

Bilden används som ett försvar från Ericsson där de visar att IT vuxit mycket kraftigt men telekom halkat efter. Därmed är det inte så konstigt att även Ericsson stått och stampat i så många år, hävdar bolaget.

Bilden nedan visar Ericssons tillväxt och vinst senaste decennierna. Det är ju lite ironiskt att företagsledningen biter sig fast vid att Ericsson ska ses som ett tillväxtbolag när det helt saknar tillväxt.
 

Jag har själv vid otaliga möten framfört till olika personer inom Ericsson att de måste lämna sin fixering vid operatörerna som kunder bakom sig. Varför ledde inte Ericsson utvecklingen inom databastjänster (Oracle) eller hosting-tjänster (Amazon)? Hur kunde en digital boklåda som Amazon få denna globala roll?

Bilden nedan från Cisco visar trafiktillväxten inom internet. Det finns knappast någon bransch i mänsklighetens historia där ett företag och en bransch så kapitalt har misslyckats slå mynt av en så exempellöst stark tillväxt.

Det går självklart att skylla på att priserna gått ner men här talar vi om att för varje procent i tillväxt, justerar leverantörerna ner priserna till samma som för föregående generation. Det får ett brutalt genomslag i försäljningssiffrorna.

Nedan illustreras Ericssons försäljning och aktiekurs jämfört med trafiktillväxten inom internet:

Den blå linjen visar hur internettrafiken exploderar. Den röda linjen i botten visar hur Ericssons försäljning ligger kvar på oförändrad nivå jämfört med internettrafiken. Den gröna linjen visar försäljning (höger axel). Medan internet accelererar, avtar Ericssons försäljning.

Bilden ovan visar aktiemarknadens prissättning av bolagets aktie. Den korta perioden när aktien handlades över 200 kronor var den period då aktiekursen något sånär speglade tillväxten i Internet och börsen prisade in att bolaget skulle kunna rida på denna våg. Men sedan lyckades branschen som bekant inte leverera.

Teleoperatörerna växer inte längre. De är bulkleverantörer av data. Enda sättet för operatörerna att öka vinsterna på en stagnerande marknad är att skära kostnader, vilket i första hand drabbar leverantörer som Ericsson.

Det är lätt att klaga på Ericsson. Jag har själv gjort det från och till sedan 1990 när jag först började bevaka bolaget. Men man i rättvisans namn inte heller glömma att Ericsson lyckats överleva när konkurrenter som Strowger, ITT, GTE, Siemens, Marconi, Fujitsu, Alcatel en efter en försvunnit från spelplanen. Andra som IBM och Cisco har i decennier försökt ta sig in, utan att lyckas. Nokia har varit lika illa ute som Ericsson är idag, men kommit tillbaka. Istället har Huawei, ZTE och Samsung dykt upp som nya spelare.

Det sämsta som kan hända Ericsson nu är att något corp-team övertalar ägarna att synergierna blir stora om Cisco och Ericsson slås samman. Det är säkerligen fel. Det är två lamslagna bolag som i sådana fall slås samman för att enbart spara kostnader.

Det bästa som kan hända är att styrelsen tar initiativ och skapar en ny ledningsgrupp i bolaget och utser en vd med visioner och framtidstro. Och ger denne stöd att skapa en ny väg framåt! Det finns en historia om Ericsson som fortfarande finns kvar att berätta och den handlar om alla projekt som kommer från bolaget som aldrig blev något. Precis som Volvo var tidigt ute med email (utan att tjäna något på det) så har Ericsson kläckt många idéer som aldrig blivit något – man var till exempel världsledande inom opto en gång i tiden. Flera intressanta routerprojekt dödades i sin linda för att man satsade allt på den döende tekniken ATM. Eller har blivit utveckling inom andra företag, såsom Mobitex som låg till grund för den teknik som i andras ägo blev Blackberry.

Det är här som svaret på Ericssons framtid kan skönjas. Ge upp de fåniga tillväxtambitionerna. Bolaget kan ändå inte växa med nuvarande strategi. Bolaget skulle må bra av att delas upp. Verksamheter kan delas ut till aktieägarna. Ericsson är för stort för att husera nya tillväxtområden. Se istället till att nya projekt successivt kan knoppas av. Då slipper man det eviga dilemmat att nya projekt dödas för att affärsidén konkurrerar med kundernas affärer.

Det finns enormt mycket kreativitet och engagemang i bolaget som kvävts allt sedan år 2000. Låt kreativiteten flöda. Håll tillbaka ekonomerna och släpp ingenjörerna loss. Det är ständig vår inom it-sektorn!

Anders Elgemyr är krönikör på Realtid.se. Han är vd för Jarl Securities och har en bakgrund som analytiker och ekonomijournalist.