Då rullar vi bandet. Vem är du, Klementina?

– Jag är född i Transsylvanien i Rumänien, varifrån mina föräldrar bestämde sig för att fly undan diktatorn Ceausescus regim 1985. Vi är transsylvaniska ungrare och råkade komma i kläm i diktaturens sätt att bevaka och fängsla minoriteter med hjälp av angiveri. 

– Min pappa råkade ut för det och häktades en sommar, varpå min mamma genast tog saken i egna händer och ordnade pass åt oss alla, för att försöka fly. Så fort pappa släpptes åkte vi på ”semester”.

– Då var jag tio år och minns väl allt som skedde, men för att göra den resan rättvisa borde jag nog skriva en bok någon gång. Immigration och utvandring är en sådan traumatisk upplevelse. Vi lämnade efter oss mycket släkt och vänner som också fick en släng av sleven när vi hade flytt. De blev både besvikna och samtidigt glada över att vi lyckades komma undan.

– När vi efter en del utmaningar till slut anlände till Göteborg fick vi ett helt annat liv här på det glada 80-talet än vad vi var vana vid. Sverige är ett fantastiskt land och jag är tacksam varje dag för att mina föräldrar lyckades fly just hit. 

– Vi fick snabbt tillgång till lägenhet, jobb, vänner och lärde oss språket. Samtidigt behövde vi hantera känslan att vi inte kunde åka hem igen på många år, av rädsla för vad som skulle kunna hända så länge som diktatorn satt kvar vid makten.

– Svårast var det nog för mamma då mormor dog under den perioden. Min syster och jag levde helt vanliga Svenssonliv ute i förorten, spelade handboll, hade lätt i skolan och vi hängde som ler och långhalm med våra vänner.

– Min syster och jag kom in på gymnasiet på Samskolan, som i kontrast till våra tidigare skolor hade ett epitet som rikemansskola. Om vi hade haft alla rätt på matteproven åren innan så behövde vi börja kämpa mer i plugget nu.

– Efter det kom jag in på Handels i Göteborg och pluggade till civilekonom med inriktning mot småföretagsekonomi. Jag hade som liten flicka en dröm att bli handelsresande när jag blev stor, då jag älskade tanken av att få resa fritt och vara min egen. Det var fantastiska och utvecklande år på Handels och under sista studieåret fick jag deltidspraktik på Geveko Industrier, följt av ett halvårs traineeprogram på DaimlerChrysler i Australien.

– Jag kom hem för att McKinsey & Company hade anlitat en Handelskompis till att etablera affärsplantävlingen Venture Cup – mitt i den nya ekonomin på 90-talet – och han ville ha med mig i sitt team. Det var egentligen då jag på riktigt kände att jag kommit rätt. Vi hade helt fria tyglar och stöd av grymt duktiga konsulter på McKinsey&Co, som var engagerande och lärde oss massor. 

– Utöver att vi drev själva tävlingen var vår uppgift att komma i kontakt med, och stötta personer, som ville driva eget och hade unika affärsidéer. Vi skapade bland annat ett coaching- och utbildningssystem för dem. Det var då jag lärde mig mycket om hur lagar, regelverk och praxis låter oss hantera upphovsrättigheter, patent, affärsutveckling och riskkapital.

– Vi hade förmånen att frottera oss med allt från de coola nya techentreprenörerna och superintelligenta forskare, samt den nya ekonomins huvudpersoner till namnkunniga företagsledare från industrin och finansiärer, som vi lyckades värva till tävlingen. Vi byggde ett stabilt fundament för tävlingen, som växte till flera andra regioner i Norden och än idag är en viktig del av innovationsarenan.

Berätta om ditt jobb?

– Jag blev under tiden headhuntad av en av Venture Cups arrangörer – nämligen Göteborgs universitets holdingbolag som senare bytte namn till GU Ventures. Huvuduppgiften var att starta verksamhet och investera i forskares nya idéer, som utgick från deras forskningsresultat. Målet är än idag att nyttiggöra och få ut dessa till den stora massan i samhället genom kommersialisering och att sälja ägarandelar i dessa företag med marknadsmässig avkastning.

– Att starta eget är ingen lätt uppgift, om någon nu möjligen trodde det, men det är ett oerhört givande, kreativt och lärorikt sätt att jobba. Att sedan testa helt nya innovativa tekniker och nya lösningar, som ingen hittills kommit på och utveckla dem till tillväxtföretag på en global arena, det är en utmaning som heter duga. Att ta de första stapplande stegen med att utveckla en första prototyp så att den fungerar är en bedrift i sig, men att lösa – inte bara någons direkta behov – utan behov hos väldigt många på en global arena är en livsgärning.

– GU Ventures är ett holdingbolag, som ägs av staten och som är en såddinvesterare och inkubator i ett. Vi har startat över 240 nya innovationsföretag hittills och attraherat många människor och mycket kapital till dessa företag. Det har gått förvånansvärt bra, om man ser till riskprofilen för dessa företag och hur mycket som vi bedömer skulle kunna gå fel egentligen. Är man riskavert ska man inte jobba i denna sektor.

– Så jag har fastnat på GU Ventures och gjort detta i 20 år – om och om igen med nya idégivare, nya företag, nya medarbetare, och så vidare. Att bygga bolag, rekrytera, växla upp och sedan sälja bolag. Vi har lagt nya strategier hela vägen och vi har klättrat högre och högre varje gång.

– Vi har ett innovationsklimat som premierar och förhärligar alla techbolag, men det finns så klart även baksidor. Vi sitter i en båt som är lätt att välta, så att säga, då dessa bolag nästan alltid lever med väldigt tajta marginaler och i en osäkerhet i den fas som vi verkar i. Jag tror inte många skulle passa att sitta i båten med företagen och oss, men alla vi som gör det ser ju till att hålla det hela i schack. Det är vad som gör jobbet roligt förstås: alla som drar åt samma håll och som hugger i extra när det är jobbigt och stöttar varandra. 

Berätta om dina största framgångar?

– Jag har ingen en enskild händelse som jag vill kalla min största framgång, utan det är sammantaget att vårt team har lyckats år efter år med att bygga nya bolag och attrahera personer och kapital på löpande band. Jag känner att vi får stor respekt och ett stort förtroende från våra alla inblandade. 

– Vi har gjort många bra affärer, men kanske är den största framgången bland dem valet att satsa på Cellink och vice versa, alltså att de valde att jobba med oss när de gjorde sin research. Jag tänker ofta tillbaka på den roliga tiden när vi jobbade aktivt med grundarna Erik Gatenholm, Gusten Danielsson och Héctor Martinez, samt ordförande Göran Nordlund med flera andra i styrelsen. Då byggde vi grunden och noterade bolaget redan under det första verksamhetsåret. Sedan arbetar vi med ytterligare 70 företag varav ett flertal mer eller mindre avgörande lyckosamma vägval och framgångar.

– Andra framgångar som har betytt mycket för mig är till exempel när Vinnova beviljade vår första inkubatorfinansiering i det nationella programmet 2003, vilket var startskottet för vår inkubator. En annan höjdpunkt var när Västra Götalandsregionen och Tillväxtverket beviljade vår ansökan om det numera 6-åriga samarbetsprojektet med alla västsvenska inkubatorer.

Berätta om din roll gentemot Cellink, och hur du har bidragit till deras framgång?

– I jämförelse med hur mycket mer jag har hjälpt våra andra bolag så kan jag konstatera att jag knappt har bidragit till Cellinks framgångar egentligen. Men visst, jag har arbetat från bolagsstarten i deras styrelse. Jag har stöttat dem i olika vägval, men mest bejakat och hejat på deras framfart. De kallade mig ”mamma”, vilket jag är stolt över. Min före detta kollega Andreas Albertsson var den som genomlyste caset, genomförde vår investering, samt coachade dem i vår inkubator.

Några stora motgångar?

– En tung motgång i arbetet är ju när vi får avveckla verksamheter som vi kämpat med, men insett att de inte kommer lyckas. Att formligen skrapa upp människor från bottennivå och hoppas att de klarar sig och kommer igen. Det är tungt för så många inblandade och jag avskyr att vissa i den stunden säger att ”vad var det jag sa, jag sa ju att detta inte kommer gå”, för att jag är helt övertygad om att det alltid blir vad du gör det till.

Du utnämndes till Årets finansprofil häromåret – vad har det betytt för dig?

– Det har förstås betytt jättemycket att bli uppmärksammad med ett så fint pris och att Finanskompetenscentrum vid Business Region Göteborg lyfter fram våra resultat som viktiga för sektorn. Och att vi egentligen påverkar många branscher, där våra företag är aktiva. Att vi bidrar och gör en skillnad, att vi får till mer hållbara lösningar och att vi även stärker kapitalmarknaden – det är vad vi vill uppnå. Sedan priset 2019 har vi blivit ännu mer involverade i de gemensamma frågorna i investerares ekosystem, inte bara i innovationssystemet som vi alltid varit.

Med tanke på akademins och riskkapitalets olikheter: Vad är de största utmaningarna att agera i en miljö där dessa möts?

– Det finns en del beteenderegler och förutsättningar som är olika i de miljöerna, och det är en konst att navigera så att man får de båda att lira ihop på ett bra sätt. Oftast är den största utmaningen att bygga ett tidigt projekt som är redo för investeringar, samtidigt som det är svårt att hitta kapital i dödens dal, där det är få investerare som satsar på oprövade idéer. De senaste åren har våra goda relationer med många investerare i tidigare saminvesteringar och våra egna investmentbolag kunnat brygga över dödens dal. Inte minst under förra året, då våra företag attraherade ca 10 miljarder kronor sammanlagt. Det är ett helt fantastiskt resultat då vi under 25 år hade attraherat 17 miljarder hittills.

– Sedan är det även en utmaning att hitta kompetenta entreprenörer som kan ta sig an de teknologier som vi vill kommersialisera, men det har gått förvånansvärt bra. Naturligtvis bidrar alla grundare i företagen, så att de lyckas, men det krävs ett större team med kommersiella erfarenheter för att lyckas hela vägen.

– Den tredje utmaningen är ett krav från investerare, som kan vara svårt att lösa. Det är parametern med att alla ska ha ”skin in the game” och ett kommersiellt fokus. Det innebär bland annat att grundare som är majoritetsägare och alla vi som jobbar med bolagen uppmanas av kapitalmarknaden att investera egna pengar för att visa att vi tror på ett case, som ett bevis. Det man vill uppnå är att de som är i styrelsen och i företagsledningen har samma incitament som investerarna, både att få dela uppsidan och tjäna pengar på sin investering, såsom att riskera att förlora allt man har investerat. Detta är svårt att göra för många, och för oss anställda i GU Ventures, som arbetar i företagens styrelser, är det inte tillåtet. Så det är en utmaning att vi på andra sätt kan visa att vi ändå satsar allt och har ett kommersiellt fokus. Ska ett företag få in en investering och spendera investerares kapital, inklusive pengar från GU Ventures så får det vara tydligt hur företaget kan återföra kapitalet och ge marknadsmässig avkastning.

Hur är du som person?

– Som person är jag driven och snabbtänkt, jag har en ”sense of urgency”, som jag tror är viktig i vår bransch. Det kommer från att startups oftast bara får en chans att komma upp på banan, få finansiering och ta tillfället i akt när det erbjuds. Därför är jag också rätt pushig kring att ”det är nu det gäller”. Sen har jag även ett minne som en elefant om vad vi gjort, vad vi bestämt och varför, men det avtar säkert med åren.

Är det någon som har präglat din karriär lite extra?

– Ja, särskilt präglande var min första styrelseordförande i GU Ventures, tillika vicerektor för Göteborgs universitet, Margareta Wallin, som utsåg mig till VD. När hon ville boka in en intervju med mig hade jag väl mer eller mindre sagt att det är väl ingen bra idé att jag intervjuas för VD-posten, för jag har ju redan varit i 6 år på GU Ventures som Investment Manager. Jag hade också just gift mig och planerade skaffa barn, vilket jag sa till henne och förklarade att det nog är bättre att hon väljer någon annan. Hon svarade något i stil med att: ”du tror väl inte att du tappar hjärnan för det?” och då skrattade vi båda för jag insåg hur konstigt jag resonerade egentligen. Jag fastnade för hennes kaxighet och mod att satsa på mig och GU Ventures. Hon var helt övertygad om vår förmåga, att vårt uppdrag var viktigt och hon stöttade oss stenhårt i många år. Efter att jag blev VD har jag fött tre barn och klarat det utmärkt. Jag tror att det är många kvinnor som känner ”inte ska väl jag”, men jag har lärt mig att ta mig för och ta mig fram.

Har du några bra karriärtips?

– Ja, till exempel att våga testa dina vingar inom områden som du inte tror att du behärskar till 1000 procent. Det gäller särskilt oss kvinnor. Det går absolut att lära sig och att utvecklas, om man bara vill. Sedan är jag av uppfattningen att man ska försöka välja sin chef och även byta jobb eller helt byta bana om man vill. Vi har ju ett riktigt bra skyddsnät i Sverige, så det är inte värt att stanna kvar och plåga sig om man inte trivs eller inte kan komma till sin rätta. Slutligen vill jag även slå ett slag för aktiesparande. Det är aldrig för sent att börja.

Vilka är dina främsta tips till entreprenörer som vill lyckas i sitt bolagsbyggande?

– Oh det har jag så många, så det räcker nästan till ytterligare en intervju. De allra främsta är att a) Våga testa, det blir vad du gör det till, b) Ta hjälp av de som redan gjort det, helst flera gånger och även misslyckats, samt c) Rekrytera med omsorg och ta väl hand om din personal för personalen växer inte på träd. Detta gäller generellt för det mesta man vill företa sig, eller hur?