Argentina – nya möjligheter efter regimskiftet

På ett café i kvarteret Recoleta i Buenos Aires är det svårt att tro att man befinner sig i Latinamerika; både människor och arkitektur påminner mer om Paris eller Madrid. Det är också svårt att förstå att detta land tills för bara något år sedan var isolerat och på god väg att bli ett nytt Venezuela. Istället genomgår Argentina nu en dramatisk omvandling från populism och protektionism till öppenhet och avreglering.

Argentina var ett av de rikaste i världen innan peronisterna tog över 1946. Därefter påbörjades den ekonomiska nedgången med decennier av ekonomisk vanskötsel, populism, nu senast 12 år med familjen Kirchner vid makten. 2015 stod landet inför ett ödesval, antingen fortsätta den peronistiska politiken eller slå in på en ny väg.

Med knapp majoritet vann borgmästaren från Buenos Aires, Mauricio Macri, valet. Macri är unik för att vara argentinsk politiker, en okarismatisk ingenjör med bakgrund i näringslivet utan någon bas i de traditionella partierna.

Utmaningarna för den nye presidenten var enorma. Hans första åtgärder var att omförhandla statsskulden och därmed ge Argentina tillgång till utländska kapitalmarknader, devalvera valutan till en marknadsmässig kurs samt ta bort kapital och valutarestriktioner. Detta var mycket stora förändringar för ett land som i princip varit stängt och nära stått utan utländskt kapital under många år. Andra åtgärder var att göra centralbanken självständig och initiera en skatteamnesti för att försöka locka tillbaka förtroendet hos utländska och inhemska investerare.

Macri gjorde även förändringar i skattesystemet. Bland annat togs trettioprocentiga skatter på jordbruksexport bort. Under Kirchners tid föll Argentinas köttexport med 70 procent och landet exporterar idag mindre än det lilla grannlandet Uruguay.

Statistikbyrån som under Kirchners hade manipulerat inflationsstatistiken reformerades. Ett nytt inflationsindex skapades vilket i sin tur gjorde att banker kunde bevilja bostadslån knutna till inflationen.

Den privata argentinska bostadsmarknaden hade fram tills dess i princip varit helt obelånad med stor bostadsbrist som konsekvens. Vidare har Macri påbörjat en stor satsning på infrastruktur efter år av uteblivna investeringar. Planerna är att investera mer än USD 100 mdr i vägar, järnvägar, vatten etc. Listan på viktiga reformer för att få landet på fötter igen är lång.

 Naturligtvis är inte denna process problem- eller riskfri. De första åtgärderna Macri infört, till exempel att devalvera valutan innebar att inflationen gick upp till över 40 procent under 2016. Detta slog hårt på reallöner och konsumtion vilket innebar att ekonomin gick in i recession och budgetunderskottet blev högt.

Inflationen är idag fortfarande hög, cirka 25 procent, med räntan på 26.5 procent.

För att få ordning på statsfinanserna måste Macri bland annat få bort de kostsamma subventioner som finns för bland annat energi och skapa incitament till investeringar. Detta spär ytterligare på inflationen.

I oktober är det fyllnadsval till kongressen och inflationen är en mycket viktig fråga vilket oppositionen utnyttjar. Man börjar nu dock skönja en viss återhämtning med tilltagande konsumentförtroende och tillväxt. I april visar gallups ett visst ökat förtroende hos allmänheten för regeringen.

Trots riskerna kring valet i oktober tror få idag på en återgång till den tidigare politiken. Kirchnerfamiljen utreds för korruption och peronisterna är splittrade och ej lika populistiska som Kirchnerfalangen. Om Macri dock inte går stärkt ur valet blir det svårare att få igenom reformer och att bli omvald 2019. 

Vad skall man då göra som investerare? Efter många års nära isolering från omvärlden finns det förstås intressanta investeringsmöjligheter. Marginalnyttan för en dollar investerad är mycket hög om man hittar rätt. Utmaningen är från en mikronivå att hitta vad man skall investera i.  

Efter 12-års Kirchnerism är kapitalmarknaderna outvecklade med låg omsättning. Merval har idag en omsättning på 100 miljoner svenska kronor om dagen med begränsad float hos existerande bolag. Detta är en bråkdel av omsättningen jämfört med för tio år sedan.

Ett antal bolag är listade i USA som ADR:s men har redan gått upp kraftigt (60 procent senaste 12 månaderna). Det finns dock fortfarande potential för den lokala aktiemarknaden. De lokala finansiella institutionerna har mycket låg andel aktier (cirka 5 procent av AuM) och Argentina förväntas byta index i MSCI från Frontier till Emerging Markets under 2018 vilket kommer att generera inflöden.

Den skeva kapitalstrukturen hos många bolag gör att man kan komma att förvänta sig ett antal IPO:s de kommande åren. Aktier är också fortfarande lägre värderade relativt grannländerna.

Av större betydelse i Argentina är de lokala räntemarknaderna. De är betydligt mer likvida än aktiemarknaderna med många olika typer av obligationer. De korta pesoräntorna ligger på cirka 25 procent och kurvan är inverterad då marknaden förväntar sig att inflation skall komma ner framöver. Här finns stor potential om Argentina normaliseras.

I Argentina finns många bra lokala förvaltare. Blandfonder kan vara ett intressant alternativ med möjlighet att allokera mellan aktier och räntor, fasta och rörliga räntor, USD och pesos etc. De lokala förvaltarna och har visat god förmåga att skapa hög avkastning både i goda och dåliga tider med låg korrelation till omvärldens marknader. Det finns idag inga argentinska förvaltade fonder listade i Europa men det går att investera direkt i Argentina.

Jordbrukssektorn måste förstås också nämnas, dels för att Argentina kanske har de bästa förutsättningarna i världen för jordbruk, dels för att riskerna i jordbruk har minskat avsevärt med den nya regeringen. Den nya regeringen har tagit bort de flesta skatterna och skapat större förutsägbarhet då man har gett bönder en helt annan access till skydd såsom försäkringar mot väder och olika hedging instrument för att hantera valuta och råvarurisker.

I Argentina kan man dels investera i produktion dels i ägande. Argentina har en unik investeringsform som kallas för Pool de siembras (spannmålspool) där man som investerare deltar direkt i produktionen.

Bakgrunden är att ägandet av jord i Argentina är fragmenterat i mindre arealer ofta ägt av personer bosatta i städer. För att få effektivitet i produktion finns företag som arrenderar marken och brukar den i stor skala och med senaste teknologin.  Dessa bolag finansierar varje årsskörd genom syndikat som ger en avkastning i USD och som betalas ut när skörden är över.  Denna är enkelt att få access till som utlänning och det finns flera etablerade bolag både listade och privata med decenniers track-record. Utländskt landägande är också möjligt och nya lagförslag kommer att förenkla utländskt ägande ytterligare.

Fastighetssektorn har också potential. Argentina har stor bostadsbrist och priserna är överlag lägre än grannländerna. Om inflation och räntor normaliseras samtidigt och bostadsfinansiering blir mer tillgänglig finns goda förutsättningar för värdeökning. Problemet är svårigheten att få exponering då så kallade ”closed end” fastighetsfonder inte ännu finns i Argentina.

Både jordbruk och fastigheter prissätts i USD och har historiskt klarat sig bra under kriser vilket minskar de politiska riskerna. 

Slutligen är IT- sektorn värd att nämna. Argentina är det land i Latinamerika som skapat flest antal sk Unicorns, (bolag med mer än 1 miljard USD i marknadsvärde), med flera framgångsrika Venture Capital-bolag med närvaro i hela regionen varav ett par förvaltare som är i processen att leta kapital för nya fonder just nu. 

Petter Sandgren
Obero Partners AB