På skidor i Andorra

En kopp kaffe från kaffemaskinen, en snabb dusch och lagom med skidkläder för att kunna äta frukost i matsalen. Hjälm, handskar och ryggskydd lämnar jag på rummet. Frukostbuffén är generös men min tid begränsad, de andra i gruppen är redan på väg tillbaka till rummen. Efter en café au lait och en redig portion ägg & bacon med färskpressad juice hämtar jag mina grejor och möter upp i receptionen.

>> Se John Barks bildspel från Andorra

Ulf Östmark är den enda som är pigg och utvilad. De andra är lika trötta som jag men ingen klagar, vi är alla skidåkare. Receptionen på femstjärniga hotell Sport Hermitage i Soldeu är grandios och vi samlas bredvid en uppställd Land Rover Discovery i skinande metallic-orange. Stilen på hotellet kan nog kallas lyxlodge men trots de stora ytorna har man lyckats skapa trivsel och en ombonad känsla. Sprakande öppna brasor, inbjudande sittgrupper, mycket sten och trä.

De flesta i gruppen kom med samma försenade flyg som jag. Vi är som sagt trötta men lyckönskar oss ändå till att vi överhuvudtaget kom iväg. Det råder fransk flygledarstrejk och det var i absolut sista minuten planet fick lyfta från Arlanda föregående kväll. Klockan var då 22.30 och vi landade i Barcelona vid ettiden på natten för vidare transfer till Andorra, en resa på cirka 20 mil. Tack vare arrangören Quality Travel stod det faktiskt en buss och väntade på oss, andra resenärer var strandade till dagen därpå. Ingen höjdare vid en kortare vistelse.

Ulf Östmark är en Andorra-veteran som känner landet, staden och bergen väl. Han drev tidigare verksamhet här nere i många år genom flera researrangörer. Sedan följde en rad reserelaterade projekt på andra håll innan han ombads av Andorras turistbyrån att komma tillbaka. Han är den perfekta reseledaren slash skidguiden med andra ord.

Ulf informerar kort om vad som gäller innan vi tar oss till liftstationen som ligger en kort promenad från hotellet. Några hyr utrustning och vi får alla liftkort och är snart på väg upp i kabinliften. Molntrasorna drar bort och solen skiner när vi kliver av uppe i systemet. Vi är i Pyrenéerna men landskapet är alpskt. Skidåkningens typiska ljud bidrar till upplevelsen; ett förväntansfullt sorl från alla skidåkare som väller ur kabinen, tunga pjäxor mot metallgaller, skidändar som sätts i backen, höga skratt blandas med slamrandet från liftens roterande hjul och spända vajrar. Det luktar mat från en servering i närheten, plat du jour. Det pratas spanska, franska, katalan, italienska … Och svenska: "Hitåt!", hojtar Ulf och vinkar med staven. Gruppen samlas och han delar ut pistkartor.

Området består av ett större skidsystem som heter Grandvalira och det mindre Vallnord. Vi börjar i Grandvalira som erbjuder 210 km pist. Alla är vana skidåkare och vi får en fin och varierad förmiddag. Vi håller oss huvudsakligen till systemet trots att det finns en hel del offpist i omgivningarna. Pistsystemet är vänligt men med svarta utmaningar för rutinerade åkare.

Plötsligt drar låga moln in och det börjar snöa lätt. Sikten försvinner gradvis men vi är nära restaurang Arrosseria. Dimman tjocknar och snöfallet tätnar. Dags för långlunch med andra ord. Och Arrosseria visar sin bästa sida. Efter en drink med mango blir det förrätt; smält getost på bröd följt av en varmrätt bestående av två typer av risotto; gåslever respektive bläckfisk i sitt bläck. Till det ett utsökt rödvin. Vi rundar av med en fruktig efterrätt serverad i småglas. Kaffe på det. Man står sig till middagen med andra ord. Vi hoppar över avecen och tar oss ut till skidorna istället. Det här var en lunch som måste åkas ned.

Det spricker faktiskt upp tillräckligt för att se pisten. Då och då dyker en blek solskiva upp. Fattas bara, Andorra har över 300 soldagar per år. Efter de första måltidsdästa svängarna går det undan igen. Eftermiddagens åkning blir lika bra som innan lunch. Vi hinner till och med lite offpist innan det är dags att ta sig tillbaka. 

Någon föreslår att vi stannar uppe i bergen och tar in på Igloo Hotel som vi besökte tidigare. Här kan man övernatta på 2 350 meters höjd om man bokar i förväg. Nära till skidåkningen dagen därpå och säkert en spännande upplevelse. Men jag tänker på den vidlyftiga sviten nere på Sport Hermitage med dubbelsäng, dunbolster, fluffiga kuddar, sittgrupp, spa-liknande badrum … Nej, igloon får nog vara för min del.Ulf leder truppen ned och snart sitter vi i loungen på Hermitage med ett glas bubbel i nypan. Det går verkligen ingen nöd på oss men den sömnlösa natten innan gör sig påmind och en halvtimme senare har jag slocknat med ansiktet nedborrat i dunkudden.

Dagen därpå bjuder på mer av samma vara. Solsken, backlunch och mycket skidåkning. Den här dagen har vi tagit oss över till det andra skidområdet Vallnord och pisterna är lika åkvänliga här. Några av oss vill ha lösare underlag under skidorna och vi hittar några fina bergssidor offpist. Det är ganska sent på året och att hoppas på puder vore väl optimistiskt, men det blir en fantastiskt fin eftermiddag utanför pisterna. Senare möter vi upp med de andra, utbyter upplevelser och avnjuter kalla öl i den fortfarande varma solen. Vi är visserligen oense om var den bästa skidåkningen fanns, men helt överens om att få saker slår en afterski efter en lång skiddag. Och om att Andorra är en mycket positiv skidupplevelse.

>> Se John Barks bildspel från Andorra