Annons:

Gå till söksidan på Realtid.se Gå till söksidan på Eniro.se (öppnas i nytt fönster)

Annons:


Annons:

Finans & Försäkring

Annons:

bolundgren473.jpg
Bo Lundgren, generaldirektör på Riksgäldskontoret.
Foto: Riksgäldskontoret

”Han får skylla sig själv”

Riksgäldskontorets generaldirektör Bo Lundgren anser att kraschen för finansmannen Maths O Sundqvist är ”ledsam”, men avfärdar Sundqvists beska kommentarer och att staten på något sätt borde ha agerat annorlunda i härvan.

Tidigare under fredagen refererade Realtid.se en artikel från Dagens Industri där det framkom att Sundqvists tidigare moderbolag Skrindan nu avvecklats och gett staten en vinst på 600 miljoner kronor. Realtid.se fick även tag på Sundqvist själv som sa att han tycker att ”det är sjukt allt som har hänt från början till slut”.

Riksgäldsdirektö Bo Lundgren beskriver händelseförloppet som att aktiemäklarfirman Carnegie från början hade affärer med Sundqvist och att Sundqvist var skyldig Carnegie 1 miljard kronor. Sedan hamnade Carnegie i kris och togs över av staten enligt bankstödslagen.

– Vårt övertagande av Carnegie har i efterhand visat sig vara helt korrekt enligt alla granskningar, säger Lundgren till Realtid.se.

Efter att staten övertagit Carnegie tillsatte staten en ny styrelse för Carnegie med Peter Norman som styrelseordförande, och den nya styrelsen fick sedan i uppgift att städa upp i Carnegie.

I det städarbetet var frågan hur lånefordringen på Maths Sundqvist skulle hanteras en central del.

Carnegies själva aktiemäkleriverksamhet såldes till investmentbolagen Altor och Bure, men de ville bara ha verksamheten och inte Sundqvist-fordringen eftersom den innebar en risk för att Sundqvists fastigheter inte skulle täcka upp för att återbetala fordringen.

Staten fick alltså behålla lånefordringen på Sundqvist, och statens mål var att minimera kostnaderna för Carnegie-övertagandet och om möjligt även få avkastning på övertagna tillgångar såsom lånefordringen.

Frågan var då hur lånefordringen skulle hanteras.

Sundqvist för sin del hade sitt bolag Skrindan med fastigheter som finansierats av ett antal banker såsom Handelsbanken och Swedbank med flera.

Den nya Carnegie-styrelsen valde i det läget att ingå en uppgörelse med Skrindans banker om att ta över Skrindan, men det skulle ske så att Skrindans fastigheter kunde säljas av i lugn och ro.

Ett alternativ hade varit att bankerna begärt Skrindan i konkurs och fastigheterna vräkts ut på fastighetsmarknaden, men då hade man inte erhållit lika mycket för fastigheterna som vid en utförsäljning under ordnade former.

I dagsläget har alltså Skrindans fastigheter sålts av så att bankerna fick tillbaka sina pengar, men pengarna räckte inte till för att täcka upp så att det statligt övertagna Carnegie skulle få tillbaka hela sin miljard för Sundqvists lånefordran.

– Det är bortglömt i debatten, säger Lundgren.

Artikeln fortsätter nedan 


Annons:


Det övertagna Carnegie fick ut 600 miljoner kronor från avvecklingen av Skrindan (jämfört med lånefordringen på 1 miljard kronor på Sundqvist). Men inklusive det belopp som staten fick för Carnegie när Carnegie såldes till Altor och Bure, så har staten totalt sett ändå fått ut cirka 300-500 miljoner kronor mer än det belopp på 2,4 miljarder kronor som staten från början lånade ut till Carnegie i samband med Carnegies kris. Den kalkylen inkluderar även övriga tillgångar från Carnegie som staten övertog och sålde, såsom lånefordringar i Norge.

– Så sammantaget med en vinst för staten på 300-500 miljoner kronor gick Carnegie-affären inte så illa för staten som den kunde ha gjort, säger Lundgren.

Huvudförklaringen till det är enligt honom det pris på drygt 2 miljarder kronor som Altor och Bure betalade för att köpa Carnegies verksamhet från staten.

– Men ser man bara på det som staten får ut från Skrindans avveckling, så är det lägre än fordringen på Sundqvist.

Att Skrindans banker för sin del fått tillbaka alla sina utlånade pengar på det sätt som allt hanterats tycker Lundgren är helt ok, eftersom alternativt alltså var att bankerna skulle kräva Skrindan i konkurs.

– Och en sådan konkurs skulle sammantaget ha missgynnat det övertagna Carnegie.

Då hade nämligen Carnegie inte fått ut lika mycket från Skrindan, eftersom man inte skulle ha fått ut lika mycket för Skrindans fastigheter vid en panikutförsäljning på grund av en konkurs.

Men varför genomdrevs att staten skulle ta över Skrindan om det var som det står i DI-artikeln att Handelsbanken var beredd att hjälpa Sundqvist med lån så att han fick ”tid att rida ut krisen”?
– Det där vet jag inget om. Hade Handelsbanken velat hjälpa till att låna ut 1 miljard kronor till Sundqvist så att han kunde återbetala sin lånefordran på 1 miljard kronor till Carnegie, så hade det varit alldeles utmärkt. Men så skedde inte, säger Lundgren.

Sundqvist vill att staten ska häva sekretessavtalet med honom så att han kan berätta om alla turer kring vad som hände i härvan. Är du villig att gå med på att häva sekretessavtalet?
– Det får Sundqvist prata med finansmarknadsminister Peter Norman om. Vår roll på Riksgäldskontoret har bara varit att sälja Carnegie och dess tillgångar som vi tog över när Carnegie hamnade i kris.

– Sundqvist försöker skapa bilden av att han är ”den enkla mannen från vidderna” som blivit lurad eller så. Han har exempelvis använt sig av pr-firman Springtime för att skapa en bra bild av sig själv.

– Jag har själv träffat Sundqvist, och visst är det ledsamt när någon gör en satsning som går snett och man förlorar pengar på det. Det tycker jag också.

– Men min och Normans roll i detta har varit att tillvarata skattebetalarnas intressen. Vi tog ju en risk för statens räkning när vi övertog Carnegie.

Är du för din del villig att släppa på sekretessavtalet med Sundqvist?
– Nu är jag hemma och är sjukskriven. Jag har ingen aning om att något sekretessavtal träffats. Det var säkert med det övertagna Carnegie i så fall och inte med oss på Riksgäldskontoret. Vi agerade ägare till det övertagna Carnegie som hade sin styrelse ledd av Norman. Det var de som ingick avtalet med Sundqvist och hanterade allt kring det.

– Om det i anslutning till det ingicks några sekretessavtal vet inte jag. Det kan mycket väl vara så att det finns ett sekretessavtal, men det är inget som jag eller Riksgäldskontoret har något med att göra. Fråga Norman om det.

– Summan av kardemumman är att Sundqvist tog stora risker. Han gjorde stora förvärv och lånade mycket pengar. Men sedan hamnade han i knipa när han inte kunde betala för sig. Då råkade han illa ut. Det är ledsamt, men det är så det var. Det är det grundläggande som hände.
  • Skriv ut artikeln (öppnas i nytt fönster)Skriv ut artikeln
  • Tipsa om artikeln (öppnas i nytt fönster)Tipsa
  • Dela på Facebook (öppnas i nytt fönster)Dela på Facebook

Annons:

Finans & Försäkring

Annons:

Annons:

Annons:

 
 

Annons:

 
 

Annons:


Annons: