Det här med rökning verkar vara ett känsligt ämne nu för tiden, varje gång jag nämner det så blir det ganska kraftiga reaktioner.

Till och börja så är överkonsumtion av vad som helst dåligt, med rökning så måste man vara extra försiktigt eftersom det har en tendens att vara lätt beroendeframkallande.

Jag upplever att en lättare form av feströkning kan vara mycket sympatiskt.

Framför allt så är accessoarerna tillhörande rökningen helt fantastiska, Dunhill-tändaren, cigarettmunstycket på stranden, stulna askkoppar från olika favoritetablissemang och dito tändsticksaskar.

Jag vill minnas ett besök på Annabel's i London som slutade med att en god mycket diskret lämnade lokalen svårt kutryggig eftersom han hade med sig så många askkoppar i kavajfickorna att hela umgänget kunde låtsas att de varit där genom att sporta en egen askkopp i grön kristall hemma i vardagsrummet.

Det snyggaste av allt är dock att ha monogrammerade eller beväpnade silverskålar fyllda av cigaretter utspridda i hemmet så att ens obligatoriska gäster aldrig har mer än armlängds avstånd till cancerpinnen.

Cigarettetuiet är något som nästan har försvunnit helt (det kan se lite pretentiöst ut att plocka fram en stor guldklump fylld med cigaretter), men det finns också humoristiska sätt att göra etuier på.

Winston Churchill ansåg att hans son Randolph var så slarvig så han lät Cartier tillverka ett etui med adress och ett frimärke graverat på locket så det bara var att lägga på lådan om det upphittades.

Jag anser att det som gäller med rökaccessoarer är att ju mer uppklädd man är desto enklare accessoarer – och tvärtom. Ha en Bictändare till smokingen men använd din Dunhilltändare när du sitter och äter lunch på stranden.

Själva rökrörelsen ska sen ske med all tänkbar naturlighet som en självklar förlängning av handen.

Platsen för rökningen har också stor betydelse. Alla former av rökrum bör alltid undvikas, framför allt på flygplatser.

Sen har vi det där med att röka inomhus i hemmiljö. Är man inte allergiker eller har små barn så går det ju som jag nämnt tidigare faktiskt att vädra efteråt.

Men det är tydligen en mycket känslig fråga. Häromdagen var jag på ett mycket trevligt bröllop i Skåne. Efter nämnda bröllop så åkte vi en del av sällskapet hem till någons villa för att fortsätta festligheterna.

Väl där så påpekade jag på ett mycket ”ödmjukt” sätt att jag inte förstod varför det var konstigt att jag ville röka inomhus. Det hela slutade med att jag blev handgripligen utslängd.

Som svar på det återanvänder jag ett fantastiskt citat av Peter O'Toole: ”My idea of heaven is moving from one smoke-filled room to another.”