Annons:

E-Type tillbaka – bara på nätet

I fjol skrev han dansbandslåtar. Många trodde nog att eurodiscons meste viking fått en begraving till sjöss. Men icke.

1_Jam.jpg
2_Ajvide.jpg
3_R.jpg
5_Dogs.jpg
6_Fockers.jpg
7_Sydfranskt.jpg
Etype.jpg
calvi.jpg
Spampinato.jpg

Fredagstävlingar


20-årsjubilerande Pearl Jam släpper en liveplatta på onsdag. Live on ten legs innehåller de flesta av Seattlebandets klassiska låtar. Alive, Jeremy, Spin the black circle och Arms aloft trängs med färskare alster och sånt som en cover på PiL:s signaturmelodi Public Image. Allt är fångat under bandets konserter åren 2003-2010. Summa 18 spår, allt nyligen remixat av Pearl Jams tekniker Brett Eliason

Realtid har åtta cd att tävla om.

Jeff Ament och Scott Gossard var tidigare med i bandet Green River. Två av Green Rivers medlemmar bildade ett annat av grunge-erans viktiga band. Vilket?
1. Soundgarden.
X. Mudhoney.
2. Seaweed.

Nyligen gick filmatiseringen av John Ajvide Lindqvists bok Låt den rätte komma in på SVT. Den 25 januari landar författarens nya bok Låt de gamla drömmarna dö, och vi har tio böcker som ska komma in rätt. John Ajvide Lindqvist samlar här texter skrivna under lång tid i vitt skilda sammanhang. Här finns allt från noveller, sketcher och kåserier till recensioner och Sommarprogrammet från 2006. Bland urvalet märks novellen som gett samlingen dess namn, och som ger svaret på vad som hände Oskar och Eli sedan de stigit av tåget där Låt den rätte komma in slutade.

En förstapristatagre får också John Ajvide Lindqvists bok Lilla stjärna, som kom ut i maj 2010. Det är en historia om kärlek och besatthet, om en röst ifrån en annan värld och idoldyrkan driven till sin spets.

John Ajvide Lindqvist är uppväxt i en Stockholmsförort, där även Låt den rätte komma in utspelar sig. Vilken?
1. Blackeberg.
X. Grimsta.
2. Alby.

Michael Noer och Tobias Lindholm har regisserat R – slå först, slå hårdast. Det är en lika hyllad som en brutal film som realistiskt skildrar den skoningslösa tillvaron på Danmarks hårdaste fängelse. Dömd för en våldsam misshandel anländer den unge Rune till en av de tuffaste avdelningarna. De andra fångarna är större, starkare och hårdare. För att över huvud taget ha en chans att komma ut levande på andra sidan gäller det att snabbt lära sig fängelsevärldens oskrivna regler. Fem dvd ska slå sig ut.

Michael Noers amerikanske namne är en känd ekonomijournalist och redaktör. Vad heter långfilmen som bygger på ett känt scoop som publicerades under Noers tid som managing editor på Forbes?
1. Shattered glass.
X. Affermative action.
2. Alla presidentens män.

Diamond Dogs har släppt sitt åttonde album The grit & the very soul. Ett rockalbum i den klassika rockådran, med en mix av The Kinks, The Faces, The Black Crowes och brittisk pubrock. Sångaren Sulo har alltid omgivit sig med duktiga svenska rockers, som Stevie Klasson (Johnny Thunders, Hanoi Rocks), Robert ”Strängen” Dahlkvist (Hellacopters, Dundertåget) och Stefan Björk (Wilmer X). Så även denna gång.

Realtid har tio cd, så tävla för hundan.

Diamond Dogs bildades i Katrineholm 1991 av Sulo och ytterligare en känd svensk musiker. Vem?
1. Anders ”Boba” Lindstrom, The Hellacopters.
X. Pontus Snibb, Jason & The Scorchers.
2. Conny Bloom, Electric Boys.

Nu samlas Robert De Niro, Ben Stiller, Jessica Alba, Owen Wilson, Laura Dern och en bunt andra kända skådisar i en och samma smågrova familjekomedi. Jodå, Meet the parents: Little Fockers har biopremiär den 14 januari. Tävla om fem paket innehållande två biobiljetter vardera, samt de två tidigare filmerna – Släkten är värst och Familjen är värre – på dvd.

Regissören Paul Weitz slog igenom med en annan komedi? Vilken?
1. The wedding singer.
X. American pie.
2. The 40 year-old virgin.

En sydfransk affär är en gripande historia om kärlekens makt och äktenskapets baksidor i ett på ytan jämställt Frankrike. För regin står Catherine Corsini och den stjärnfyllda skådespelarensemblen består av Kristin Scott Thomas (Gosford Park), Sergi López (Pans labyrint) och Yvan Attal (München). Vi har fem dvd med En sydfransk affär, som blev älskad av både kritiker och publik i hemlandet Frankrike.

Kristin Scott Thomas var nyligen med i en annan hyllad fransk film. Vad heter den?
1. Mademoiselle Chambon.
X. Inte här för att bli älskad.
2. Jag har älskat dig så länge.

Tävlingarna är avslutade och vinnarna meddelas via e-post. De rätta svaren längst ned.


Fredags-Kangas


I fjol skrev han dansbandslåtar åt Scotts. Många trodde nog att eurodiscons meste viking fått en longship-begravning. Men icke.

Det har länge varit tyst om den långhårige mannen med de pampiga kyrkorefrängerna och kaninburstorra rapslingorna. Så länge att de flesta nog räknat ur karln.

Tre år och ett gäng Arnfilmer har passerat sedan albumet Eurotopia. Under tiden har E typ byggt en kåk och lekt Carolina af Ugglas (målat tavlor, alltså). Ja, och dragit lans för en vikingahamn – något som ligger honom varmt om hjärtat.

Men nu är han tillbaka, mannen vars mor en gång i tiden sa till sin make att ”Yes sir, I can Bo-G”. Tillbaka, med nya grepp för nya tider.

På måndag släpps nämligen E-Types nya singel. I tidens anda endast digitalt. Ingen fysisk ansträngning whasoever.

Back 2 life heter den, med ett eko från Soul II Souls två decennier gamla hit. Det ligger redan en liten teaservideo ute, där Bo-G. Erikssons grabb plåtas av Bingo Rimér.

Konceptet för nya singeln är enkelt: bort med euro-rappen, bort med mastodontkörerna som imiterar hundra-Enya-fångade-i-en-botten-på-en-brunn.

”But I need a certain song” sjöng Baccara också i sin gamla hit Yes, Sir, I can boogie.

Sagt och gjort. Johan ”Shellback” Schuster (som skrivit hits åt alla från Pink och Britney Spears till Usher och Robyn) och Savan Kotecha (med Usher, Celine Dion och Leona Lewis på cv:n) hjälpte E-Type få klart låten i modern stil.

E-Type har sedan suttit med producentparet Shellback och Max Martin i Maratone-studion på Södermalm och pillat ihop en ny, förmodad hitsingel.

Nästa vecka lär du höra den överallt. På radio, på dansgolvet, på gymmet, på båten – från Stureplan till Birkastan. Och det kommer mera. En ep och ytterligare en singel ska göras klart under året.

Tillbaks med framtiden. Så hette låten Martin ”E-Type” Eriksson skrev åt Scotts. Det passar ju bra som sammanfattning av den E-Typemodell 2011.


Nya skivor

Anna Calvi: Anna Calvi (Domino/Playground)

Hennes debutalbum har redan förhandshypats en hel del, så det känns skönt att veta att det här är en platta som lär hålla längre än bara en bit in i mars 2011. Calvi har rosats av kollegor som Brian Eno och Nick Cave. Den senares band Grinderman bjöd in Anna Calvi som förband när de skulle ut och turnera i Europa nyligen. Skivan är producerad av PJ Harveys ständige vapendragare Rob Ellis.

Musiken har starkt filmiska kvaliteter, och lyssnaren dras mellan rökiga cabaretscener, sargade Nina Simone-hjärtan, romantisk pianomusik och småsurrealistiska David Lynch-stämningar. Hon lyckas också tolka gamla Jezebel, känd från Frankie Laine och Edith Piaf, med den äran. Anna Calvi känns dock aldrig sökt, alla bitarna faller på plats med den mest naturliga konsekvens. Jag tror att Anna Calvi kan hitta hem till väldigt många hörlurar, högtalare och hjärtan.

Vid beställning från Rough Trades nätbutik ingår en exklusiv bonus-cd med 38 minuter klassisk musik i urval av Anna Calvi, med namn som Ravel, Debussy och Messiaen.


Vic Godard and Subway Sect: We come as aliens (Overground)

Vic Godard var med när den brittiska punken exploderade. Han delade scen och annat med Sex Pistols, The Clash och de andra. Med bandet Subway Sect tillhörde Vic Godard de som var tidigt ute med en punksingel på skivbutiken Rough Trades skivetikett. Han ville dock aldrig fastna i den vykortslika bilden av punken, utan letade sig fram musikaliskt med jazzinfluenser och var utgjorde också själv en tidig influens för många indiepoppare. Jämför till exempel låten Ne'er med Edwyn Collins och hans efterföljare.

Vic Godard blev dock aldrig någon affischpojke utan har i stället livnärt sig i som brevbärare. Var det någon som sa postpunk?

We come as aliens rymmer låtar som Godard jobbat på sedan mitten av 1990-talet. Opolerad rock och pop med ett jäkla driv och spår av allt från northern soul till latin. Det är en lite rakare postpunk som kan tilltala fans av såväl Postcard Records som The Fall och The Pogues. Subway Sect ger sig också på Francoise Hardys gamla frankofil-hit Et meme – inget konstigt alls.

Under inspelningarna skadade trummisen Gary Ainge ryggen efter fem låtar, så Sex Pistols-polaren Paul Cook hoppade in för återstående åtta låtar. Det är lite kul att lista ut vem som spelar på vilken låt.

We come as aliens finns även i begränsad upplaga som lp på Vics egen etikett GNU Inc.

Vic Godard har också släppt en fyraspårs cd-ep ihop med Trainspotting-författaren Irvine Welsh. Blackpool (GNU Inc) låter lite som om några vänner – som Jock Scot och The Bitter Spings – pubandedräkt har lite kul. Lite mer alkohol, lite mer allsångsvibbar, en stor dos vardagsrealism och en del ”ofina” ordval.

Artikeln fortsätter nedan 


Annons:




The Spampinato Brothers: Pie in the sky (Revolvo)

NRBQ-veteranerna tillika tvättäkta bröderna Joey and Johnny Spampinato har ett löst hållet good time-band som heter The Spampinato Brothers. Med stöd av gitarristen Aaron Spade (från Johnnys band the Incredible Casuals) och trummisen J. Cournoyer gör bröderna jazzig rootspop, power pop och diverse finfin gitarrpop med ekon av Rockpile, Beach Boys, Beatles, Alex Chilton och NRBQ, såklart.

My mother´s Mother´s Day card har en titel som nästan inte går att sjunga utan att snubbla på orden, och Spampinato sjunger den som en annan down home-Lennon. Girl in my dream är en fantastisk liten ballad där det mot slutet till och med kommer små ambulanshärmande ljud ur brödernas munnar. Och så har vi den lite bitska, Costello-aktiga Refined man. Pie in the sky känns hembakad och mysig. Jag tar gärna en bit till.


The Colourphonics: The Colourphonics (The Record Label/MVD Audio)

Australisk grupp från Adelaide som hållit på sedan 2007 och nu får ut sin debut via ett skivbolag i USA. Att The Record Label är ett systerbolag till Progrock Records visar sig emellanåt genom komplext tekniskt spel från musikerna.

Ett riff kan påminna om Santana för att gå över i ett soulrockigt flöde där Steely Dan och en snällare Zappa är närliggande referenser. Det hela känns dock lite anonymt och svårgreppbart – ja, otydligt. Detta trots The Colourphonics hedervärda ambition att sudda ut musikalisika genregränser och en strävan att göra allt live i studion, med en minimum av efterarbete.

De rätta svaren är X, 1, 1, 1, X och 2.
  • Skriv ut artikeln (öppnas i nytt fönster)Skriv ut artikeln
  • Tipsa om artikeln (öppnas i nytt fönster)Tipsa
  • Dela på Facebook (öppnas i nytt fönster)Dela på Facebook

Krönikor av Timo Kangas

Annons:

Annons:

Annons:


Annons:


Annons: