Annons:

Gå till söksidan på Realtid.se Gå till söksidan på Eniro.se (öppnas i nytt fönster)

Annons:


Annons:

Annons:

swecard473.jpg
Foto:

Vill låna pengar
för 3 procent/månad

Korttillverkaren Swecard har haft stora förhoppningar på sina plastkort med display, men nu är situationen akut och finansiering behövs snabbt. Läs krisbrevet från bolaget.

johanasplund200.jpg
Swecards grundare och vd Johan Asplund.
Foto: Johan Asplund
Affärsidén
Finns det risk för att idén med display på plastkort är förlegad?

– Nej, det tycker inte vare sig banker, lojalitetsprogram, eller de stora kortbolagen som faktiskt trycker upp 6 miljarder kort om året, säger Swecards vd Johan Asplund.

6 miljarder kort om året totalt alltså?

– Ja, [enligt analysföretaget Eurosmart]. Det är en jättemarknad, det här. Gör man ett bra jobb här, så har man utmärkta möjligheter att tjäna massvis med pengar.

Det är inte för sent alltså att lansera den här typen av plastkort?

– Nej, det tror jag inte. Men frågan är korrekt: ”När är det för sent?” Och det kanske inte är så hemskt långt bort i tiden. Det är det inte.

– Men får vi igång Swecard under 2011 på ett bra sätt, så har vi nog klarat det.

Vad är sannolikheten för det?

– Det är en direkt funktion av pengar.

Om ni får in de här 70-80 miljoner kronorna som ni nu vill få in?

– Ja, då klarar vi det. Då klarar vi det.

Vad är egentligen syftet med att ha en display på plastkort?

– Ja, det finns ju massor. Om du går in på Swecards hemsida, så kan du se alla tillämpningar:

• till exempel att hantera sin flygbiljett på det sättet

• eller vilken biljett som helst

• att hantera sitt banksaldo på det sättet

• att hantera sina bonuspoäng på det sättet

– Folk vill kunna hålla reda på när de ska sitta på ett visst flygplan, eller sitta på ett visst tåg och så där på ett enkelt och säkert sätt.
Så här skriver Swecard i brevet från den 17 november som kallas ”Swecard status report” som bland annat skickats ut till bolagets aktieägare:

”Efter förra veckans rapport om läget och bolagets utveckling, vill vi bara meddela att det inte har kommit någon lösning på den kortsiktiga finansieringen och att det därmed finns en överhängande risk att bolagets verksamhet äventyras.

Detta styrs i hög grad av det faktum att de anställda har gått till sina förbund och att krav på löneutbetalning har rests.

Det kommer att leda till att förbunden begär bolaget i konkurs inom kort.

Arbetet med finansieringen fortgår, via våra partners, mot ett antal banker i olika delar av världen, lojalitetskunder och distributionsbolag. Intresset är fortsatt mycket högt och den samlade bedömningen är att vi kommer att få in investeringen, dock inte i tid, vilket föranleder bryggfinansieringen.

Bolaget kan erbjuda mycket förmånliga villkor till de som stöttar med lån (med 3% månatlig ränta) till bolaget med konverteringsmöjlighter till aktier till kursen 5 SEK/aktie. Lånet behövs upp till fyra månader. ”

Som kontaktpersoner i brevet anges styrelseordförande Peter Mellqvist och vd Johan Asplund.

Realtid.se har sökt båda. Mellqvist svarar i telefon men kan prata först under fredageftermiddagen. Asplund hör av sig senare. (Se hans kommentarer längre ned i artikeln och i högerspalten.)

Realtid.se får tag på en Swecard-aktieägare som vill vara anonym.

– Du kan skriva så här om du ska skriva något: Det är typiskt Herr Asplund & Co att de lovar guld och gröna skogar precis innan de behöver pengar, och sedan när de har fått in pengarna så är det inte lika bra längre.

Har de lovat guld och gröna skogar?
– Ja, men om du läser deras kommunikéer och deras material de skickar ut inför emissionerna de har gjort, så är det ju ”världsmarknaden som ligger framför fötterna på dem”.

– Men så fort de har fått in stålarna, då är det inte så bra längre.

Vad beror det på tror du?
– De har tappat momentum. Alltså de hade ju initiativet tidigare, men jag tror att tiden har sprungit ifrån dem lite.

Styrelseordförande Peter Mellqvist har tidigare talat om att Swecard hade en stororder på gång från Ryssland?
– Ja, han snackade ju om det. Den var ju ”klar”.

Men det blev aldrig något?
– Nej, i vanlig ordning.

Artikeln fortsätter nedan 


Annons:


Realtid.se får tag på en annan aktieägare i Swecard.

– Har du sett det senaste utskicket från Swecard? Det är fruktansvärt! frågar han.

Enligt aktieägaren är det i själva verket två utskick som har gjorts från Swecards vd Johan Asplund på sistone.

– Först var det ett utskick som gick ut den 9 november, där han utlovade att ”det är miljoner på ingång” och så vidare.

– Det står att bolagsledningen jobbar vidare med långsiktig finansiering, och att två olika investeringskonsulter - en på Manhattan [i New York] och en i London hanterar Swecards nya prospekt.

Asplund skriver i det första utskicket att Swecard siktade på att få in halva kapitalbehovet senast den 15 november.

– Det var för fyra dagar sedan.

Här är hela det första utskicket från Swecard:

”Swecard statusrapport

Finansiering/ekonomi:

Bolagsledningen jobbar vidare med den långsiktiga finansieringen och har inlett och drivit diskussioner sedan en tid med ett 10-tal källor till sådana långsiktiga investeringar.

Två olika investeringskonsulter, en på Manhattan och en i London, hanterar vårt prospekt i syfte att få in halva investeringen senast den 15/11 och den andra halvan den 15/01-2011.

Sammanlagt ger en lyckad sådan emission 11,7 MUSD till bolaget.

Båda investement managers berättar att alla som tittar på erbjudandet säger att bolaget är högintressant.

Under tiden som det sker, har bolaget det mycket besvärligt med likviditeten och behöver omedelbart 2 miljoner svenska kronor i bryggfinansiering, vilket också har kommunicerats med berörda långsiktiga investerare.

Denna kortsiktiga finansiering är helt avgörande för att kunna hålla bolaget vid liv fram tills att den långsiktiga finansieringen är klar.

Personal och övriga fordringsägare kan inom kort att hota bolagets fortsatta drift.

Investeringskonsulterna gör bedömningen att det är troligt att den långsiktiga investeringen går i mål, med referens till intresset, och en informell dialog har hållits om bryggfinansiering med betydelsen att varje krona insatt av ägare och ledning matchas med samma belopp.

Bolagets ledning har gjort bedömningen att den övervägda börsintroduktionen under hösten inte skulle varit gynnsam för vare sig ägare eller den långsiktiga finansieringen, varför introduktionen har skjutits på framtiden.

Det som påverkar är klara signaler från långsiktiga investerare om de stora riskerna, och påföljande minskat intresse, med att Swecard läggs på en allför obskyr marknadsplats samt en för låg värdering vid diskussioner med introduktören.

Marknadsläge:

Intresset för Swecards produkter är fortsatt mycket stort.

Vi ligger helt rätt i tiden och det finns många olika företag som vill ta Swecard till sina respektive marknader.

Swecard har kontakt med kunder i Ryssland, Thailand, Panama, Malaysia, USA, UK, Italien och Turkiet som aktivt söker hitta vägar som tar Swecard in på deras respektive marknader.

Teknik:

Maskiner, tillverkningssystem, underleveranörsavtal, laboratorium och övrig teknik är redo för marknadsintroduktion, dock med reservation för de problem som alltid tillstöter när ny teknik börjar masstillverkas.

Styrelsen:

Christer Bergman har valt av avgå ur Swecards styrelse.

Christer har fått ett nytt, spännande uppdrag inom biometri från ett globalt företag.

Detta uppdrag är omfattande och kommer att kräva mycket insatser och därför tvingas Christer att begränsa sina uppdrag.

Vi önskar Christer lycka till med sitt nya engagemang.

Valberedningen arbetar med ett antal personer, som har positiv syn på bolaget och som kan vara till nytta i styrelsearbetet, när bolaget är finansierat.”

Aktieägaren fortsätter:

– Asplund gjorde alltså det första utskicket den 9 november, som sedan följdes upp med ett nytt utskick den 17 november.

– Det första utskicket är en sådan rappakalja och ett sådant öppet investeringsbedrägeri så att det inte liknar någonting tycker jag.

Är det kriminellt?
– Det ska du svara på

– Men du vet ju själv likaväl som jag att gränsen är hårfin mellan när saker och ting är kriminella/omoraliska och när det går att bevisa kriminalitet och en process håller i domstol.

– Personligen tycker jag att det här har gått över alla gränser.

– I utskicket från vd Johan Asplund den 9 november ser man för det första hela sändlistan helt öppet vilket är lite slarvigt gjort kan man säga. Där ser man 70, 80, 90 namn på sändlistan. Det är alla aktieägare i Swecard de har kontaktuppgifter till.

Aktieägaren kommenterar vidare första stycket som heter finansiering/ekonomi där det står om de två olika investeringskonsulterna som hanterar prospektet, för att få in första halvan av beloppet senast den 15 november och andra halvan den 15 januari 2011.

– Och som det står är det inga småsummor de vill ha in. Det är 11,7 miljoner dollar [motsvarande 76,5 miljoner kronor].

– Det står att ”Båda investement managers berättar att alla som tittar på erbjudandet säger att bolaget är högintressant” och bla, bla, bla.

– Jaha, men ”nu snart så”...Det är alltså samma visa: Tonen är likadan hela tiden. Det är liksom ”guld och gröna skogar, och det är fantastiskt. Produkten är så osannolik. De står på kö alla investmentbanker och investerare för att slänga pengar på oss, men det är lite tungt just nu så vi måste ha en bryggfinansiering på 2 miljoner kronor.”

– Och det här är ju liksom bryggfinansieringen nummer sjuttioelva i bolagets historia som man ber om på ett par miljoner spänn, va.

– Men i praktiken innebär det här ingenting annat än ren stöld, för om det kommer in 2 miljoner så lär [Swecards vd Johan] Asplund plocka ut större delen av pengarna till sin egen ficka, och så håller han bolaget flytande [ett tag till].

– Nu säger han här att personalen har gått till facket, och att facket hotar att begära bolaget i konkurs för att personalen inte har fått lön, och massor av sådana här saker.

– Jag har själv skrivit av min investering i Swecard för länge sedan, men det är för djävligt om Asplund fortsätter att lura människor.

– Jag tror att Swecard är detsamma som att koka soppa på en spik, och att koka en väldigt stor soppa liksom - men att det i verkligheten inte finns någonting.

– Jag tror att verkligheten har sprungit förbi det här bolaget.

– Jag menar; det här är en affärsidé som går tillbaka till början på 90-talet. Då knäckte man den här idén.

Aktieägaren berättar om att bolaget hette Swat tidigare, och att det byggde på en idé som Asplund knäckte; att man ska ha en LCD-display på plastkort, så att kortutgivaren kan kommunicera interaktivt med kortinnehavaren.

– Det som grund är ju ingen dum idé på något sätt, men sedan är ju frågan vad som har hänt under 20 år teknikmässigt.

Nu talas det enligt aktieägaren istället om betalningslösningar som är på väg att flytta in i våra mobiltelefoner eller ”smartphones”.

– Så verkligheten kanske har sprungit ifrån den här idén.

Vad som hände historiskt var enligt aktieägaren att det var tre parter som gick in och satsade väldigt mycket pengar på bolaget.

Det var SJ, investmentbolaget Affärsstrategerna, och Skandia via sina fonder.

SJ:s före detta vd satt länge i Swecards styrelse med anledning av den kopplingen.

Totalt gick de tre parterna in med en investering på cirka 100 miljoner kronor på 90-talet.

– Sedan blåste Asplund...alla stålarna gick åt. Och jag har ingen aning om vad de gick åt till för jag var inte aktieägare då.

Därefter beslutades att verksamheten skulle läggas ned när IT-kraschen kom för tio år sedan.

– Och som jag har förstått historien ville inte de tre ursprungliga ägarna ha en konkurs, utan de gjorde en ordnad avveckling och betalade skulderna.

– Då fick som jag förstod upphovsmannen Asplund köpa ut rättigheterna och varumärkena som fanns för en spottstyver; en krona eller så.

Bolaget låg sedan vilande i flera år.

– Bakgrunden till att det återupplivades var att två killar från Uppsala med lite brokig historia - två bröder som heter Layani - hade ett bolag som hette Euro-VIP som var börsnoterat på någon liten lista på Aktietorget eller så.

– Euro-VIP har sedan gått i konkurs eller varit föremål för rekonstruktion och allt möjligt, men de sysslade med att samla ihop en massa medlemmar som fick kort, och sedan fick man rabatter på alla möjliga ställen såsom gymkedjor - förmånskort helt enkelt; någon slags sådan historia.

– Då fick Asplund och bröderna Layani kontakt med varandra på något vänster. En av de här brorsorna fick köpa aktier i Swecard motsvarande en ägarandel på 37,5 procent för 500.000 spänn.

– Sedan har bröderna gemensamt med Asplund under flera år byggt upp en ”legend” kan man kalla det för kring det här bolaget liksom, och dess ”fantastiska” affärsidéer och möjligheter och så vidare.

– Och så har man lyckats dels dra in pengar till bolaget för vilka exempelvis Asplund har fått en månadslön på 100.000 kronor i månaden och en särskild vd i Schweiz, Anders Olson, som satt med en månadslön på 130.000-140.000 kronor, samt en liten avdelning i Borlänge som skulle försöka utveckla teknologin i bolaget.

– Till teknologiutvecklingen har det gått en mindre del av pengarna. De anställda där har jobbat med normala, marknadsanpassade löner.

– Och sedan har Asplund i verkligheten fakturerat bolaget genom sina konsultbolag, och tagit ut löner och varit ute och rest för säkerligen andra ändamål.

– Advokaten Mikael Niklasson satt i Swecards styrelse och kommenterade på en av Swecards bolagsstämmor att det var enorma kostnader förknippade med Asplund som var ute och flög runt hela jorden.

– Och det enda vi kunde konstatera var att det hände aldrig någonting någonsin för Swecards räkning.

– Niklasson var av den uppfattningen att Asplund som har en del liknande projekt [som Swecard] på gång, var ute och jobbade lika mycket för dem på Swecards bekostnad.

– Sedan har man lyckats ta in stora pengar. Det finns massor av olika aktieägare som kanske har varit rädda.

– Du vet hur det är. Det finns en gammal sanning om att man aldrig ska slänga nya friska pengar efter gamla dåliga.

– Men rädsla är tyvärr ett starkt incitament ibland.

– Har man investerat pengar i ett bolag, och ställs inför ett ultimatum där någon säger: ”Går du inte in med mer pengar så går bolaget i konkurs, och då förlorar du hela din gamla investering” - då är det kanske det som styr istället för det sunda tänkandet; att ”Vad är egentligen det här för ett bolag?” och ”Vad har man för möjligheter att kommersialiera den här produkten?”

Swecards vd Johan Asplund svarar på kritiken:

– Det här handlar ju inte om att någon försöker lura någon, säger Asplund.

– Självklart är det så att bolaget behöver pengar för att bedriva sin verksamhet, och vi har varit väldigt öppna med vilken ”burn rate” bolaget har och så vidare.

– Naturligtvis försöker vi få aktieägarna att hjälpa Swecard med kapitalbehovet, men helst vill vi slippa det. Vi vill istället att de ”investeringsspår” som vi har, lyckas förstås.

De investeringsspåren är alltså att hitta internationella investerare som vill bidra med 70-80 miljoner kronor till Swecard, och enligt Asplund är intresset stort från sådana investerare.

– Ibland så stämmer inte tid och behov ihop riktigt helt enkelt, och då får man gå till aktieägarna och fråga om aktieägarna vill hjälpa till här med bryggfinansieringen på 2 miljoner kronor.

– Den stora emissionen vi planerar nu uppgår till 70-80 miljoner kronor, men det är ju inte så att vi frågar de befintliga aktieägarna i Swecard om den typen av belopp förstås. Det är bryggfinansieringen på 2 miljoner kronor vi frågar de befintliga aktieägarna om just nu.

Beloppet på 11,7 miljoner dollar [76,5 miljoner kronor] är enligt Asplund det belopp som Swecard försöker få in från internationella investerare.

Det är inte tanken att de befintliga aktieägarna i Swecard ska investera det beloppet?
– Nejnejnej, inte alls. Det har vi aldrig frågat dem om. Aldrig någonsin.

– Det beloppet har vi pratat med internationella investerare om.

Och det är på gång alltså?
– Ja, vi tycker att vi har fått upp goda spår på det. Men ingenting är ju klart förrän de där pengarna är på kontot förstås.

– Det är ett grannlaga och långsamt arbete [att hitta sådana investerare internationellt]. Vi inledde det arbetet på allvar först i mitten av sommaren, så det är klart att det tar tid.

Och du menar att det är stort intresse från sådana internationella investerare?
– Absolut, absolut.

Kan du nämna vilka de intresserade internationella investerarna är?
– Nej, jag får ju inte det. Men jag lovar att du ska få reda på det om det lyckas.

– Naturligtvis är ju det en funktion av att det lyckas. Det är ju inte så lätt. Det har blivit lättare att få in den här typen av här kapital, men när vi började såg det ju rätt mörkt ut.

Och det pratas om investeringskonsulter på Manhattan och i London. Kan du säga vilka de är?
– Nej, det kan jag inte heller säga. I så fall får jag fråga dem först om du vill. Det kan jag göra.

– Men det är mycket seriösa människor. Vi försöker göra det här på ett väldigt seriöst och tydligt sätt, så att ingen av Swecards befintliga 170 aktieägare ska kunna klaga på att vi inte har gjort det på ett proffsigt sätt.

En del kanske menar att ni nu har hållit på hur länge som helst med att försöka få fart på Swecard fast det aldrig har blivit något, och att ni alltid ber om mer kapital? Finns det verkligen verkligen någon potential i det här? En del menar att Swecard är ett sätt för dig att få in kapital privat?
– Det där är lite fånigt tycker jag. Det är en lite fånig fråga. Vad vill du veta?

En del verkar ha uppfattningen att du vill använda Swecard för att gynna dig själv privat?
– Självklart vill jag gynna mig själv privat. Alla som investerar i bolag vill väl gynna sig själva privat.

Men jag menar på andras bekostnad?
– Hur menar du då?

Att det inte finns någon riktig potential i Swecard?
– Det är bara att undersöka vilket intresse det är för Swecard internationellt; de avtal vi skrivit med Mastercard, SHL Group, och med BNP Paribas.

– De tycker att vi har en bra affärsidé tror jag, annars skulle de väl knappast skriva avtal med oss.

Tidigare har ni ju lovat intäkter på 75 miljoner euro i år och en vinst på 25 miljoner euro eller vad det var?
– Mm. Vet du: Vi har överlevt en finanskris. Så det har ju inte varit lätt alls att få in de pengar vi behöver för att bedriva verksamheten.

– Det har varit synnerligen haltande under en längre tid. Det måste man erkänna.

– Det har inte funnits tillräckligt mycket pengar för att bedriva bolaget i den takt vi behöver.

– Och jag tror att även våra aktieägare är rätt utmattade också, så det är klart att jag förstår att de tycker att det är trist att vi kommer och frågar om pengar igen.

– Men vi måste ju ändå göra det.

– Och den här lite lätt impertinenta frågan om jag skulle vilja gynna mig själv privat: Du jobbar ju inte själv ideellt på Realtid.se som välgörenhet, utan du jobbar ju faktiskt där för att tjäna pengar - eller hur?

– Om jag tjänar pengar, då tjänar också alla andra aktieägare pengar. Eller hur?

Alla håller väl inte med eftersom Swecards pengar förbrukats utan att det har blivit något. Men ni menar att det beror på faktorer utanför er kontroll?
– Det är ju självklart att ett bolag som Swecard med sju, åtta eller tio ingenjörer och med lokaler och med behov av att forska; det är klart att det kostar pengar. Det gör alla sådana här bolag. De kostar pengar.

– Och rätt som det är, blir bolag av den här typen färdiga med sin utveckling och kan sälja sin produkt på marknaden. Och då kommer det också in pengar.

– Innan det sker, kostar bolaget bara hela tiden. Det är ju så.

Men varför har intäkterna dröjt så länge?
– Det beror väl på att vi inte har haft tillräckligt med pengar för att bygga upp organisationen inklusive marknadsföring och allt det där som krävs.

– Det här är komplicerat. Det är ett mycket komplicerat projekt.

Tidigare har ni väl lovat att klara av att uppnå intäkter på 75 miljoner euro och så vidare med det kapitaltillskott ni har fått in förut?
– Nej, det har man aldrig lovat. Det är alldeles fel.

– Om vi hade fått in hela det kapital vi bett om, då hade vi kunnat göra det [nå en sådan intäktsnivå].

– Men får man bara in hälften av det kapital man ber om, går det bara att göra hälften av de saker man har sagt att man ska göra.

– Och det är viktigt att förstå en sak här: Vi har skalat ned väldigt mycket på våra kostnader.

– Vi har gjort oss av med väldigt dyra vd:ar. Nu är jag vd, och jag är dessutom teknisk chef. Så vi har dragit ned på kostnadsnivån dramatiskt för att det här ska vara så billigt som möjligt.

Vilken månadslön har du då?
– Det kan inte jag diskutera, men just nu har jag ingen kan jag säga. De senaste månaderna har jag inte fått någon lön betald. Så jag jobbar gratis kan man säga.

Asplund hör av sig i efterhand igen:

– Jag har läst din artikel här nu, och de här personerna som uttalar sig för dig skulle jag gärna vilja möta på en öppen debatt om de vågar det.

Det vore kul.
– Ja, absolut. Jag ställer upp. Jag kan fixa så att TV4 och kanske ni får arrangera det. Det är inga problem - om personerna vågar, men det vågar de väl inte.

Ska jag fråga dem och återkomma till dig om det då?
– Absolut. Jag tar den debatten när som helst.

– Du kan väl skriva i den här artikeln också att jag erbjuder mig att möta de personer som är kritiska till det här och berätta sanningen.

Johan Asplund skickade senare under fredagen ut ett mejl om denna artikel till Swecards aktieägare med kopia till Realtid.se.

Här är hela mejlet:

”Bästa aktieägare!

Till att börja med vill jag tacka er för att ni har trott på bolaget, på mig och för att ni har satsat era surt förvärvade medel på en ide som jag och alla medarbetare har försökt förvalta på bästa sätt.

Visst har vi haft det slitsamt emellanåt och vi har säkert gjort många fel men också många rätt, för vi är världsledande på vårt område och ingen annan har lyckats med det vi har lyckats med.

Vi har hela tiden kämpat mot klockan men nu sitter vi med en teknologi, ett tillverkningssystem, kunder, nätverk, ja, egentligen allt vi behöver…..utom tillräckligt med pengar för att göra detta klart.

Vi jobbar ju dag (och natt) med att lösa det och det är min första arbetsuppgift.

Vi är nära men vi är också väldigt långt borta om vi inte lyckas undanröja de mest omedelbara hoten, nämligen löner och hyror.

Det tråkiga är att alla inte vill er och mig väl och jag tror att alla förstår det när ni läser den nya artikeln på www.realtid.se .

Jag föreslår att ni läser hela artikeln till sista raden.

Gör nu inte misstaget att klandra journalisten. Han citerar bara en källa och det är väl hans jobb, även om vi inte tycker om det som står.

Källan, däremot, är nog inte vår kompis.

Bortsett från de rena lögnerna är det ju fegheten att inte våga stå för utsagan.

Som ni ser längst ner [här; ovanför brevet] har jag erbjudit mig att bemöta detta i offentlighetens ljus, rensa upp lögnmassan och jag hoppas att så många som möjligt av er kan övervara en sådan tillställning.

Det kommer att bli en cirkus, kan jag lova.

Med flit skickar jag med alla adresser så att ni kan kommunicera med varandra.

Med vänlig hälsning / Best regards
Johan Asplund
CEO & President
SWECARD AB”
  • Skriv ut artikeln (öppnas i nytt fönster)Skriv ut artikeln
  • Tipsa om artikeln (öppnas i nytt fönster)Tipsa
  • Dela på Facebook (öppnas i nytt fönster)Dela på Facebook

Annons:

Annons:

Annons:


Annons:


Annons: