Annons:

Gå till söksidan på Realtid.se Gå till söksidan på Eniro.se (öppnas i nytt fönster)

Annons:


Annons:

Annons:

REALTID.SE RAPPORTERAR FRÅN BIOSALONGEN:

Moore till attack
mot Goldman Sachs

mooretopp_473.jpg
Michael Moore försöker ta sig in i Goldman Sachs huvudkontor för att träffa Lloyd Blankfein, chef för Goldman Sachs.
Foto: Front Street Productions/SF

Michael Moore stormar storbankernas huvudkontor i nya uppgörelsen med kapitalismen. Realtid.se har sett filmen.

michaelmoore_200.jpg
Michael Moore efter pressvisningen i USA av sin nya film ”In Love with Capitalism” den 19 september.
Foto: Jan Michael Stump/Scanpix
johannorberg_200.jpg
”Nästan patetiskt dålig”, sade liberalen Johan Norberg, författare till ”In defense of Global Capitalism”, till Realtid.se efter den svenska pressvisningen av filmen, och utvecklade varför. Norberg, som nyligen skrev positivt om en klassisk Lazarsfeldstudie som på sätt och vis går emot Schumpeters teser om kreativ förstörelse, håller själv på att göra film – av sin ”En perfekt storm”, boken om finanskrisens orsaker (Realtid.se stötte ihop med Norberg efter filmen).
Foto: Martin Lindgren
Goldman Sachs genomförde med hjälp av finansminister Henry ”Hank” Paulson och hans ”Goldman Government” en finansiell statskupp (”financial coup d'etat”) i USA i samband med att bankstödspaketet trumfades igenom efter Lehmans konkurs.

Det hävdar regissören Michael Moore i sin nya dramadokumentär ”In love with capitalism”, som visades för pressen på fredagen och har svensk premiär den 30 oktober. Det återstår att se om den har den effekt på allmänheten som finansminister Anders Borg flaggade för när han i ett Ekofinmöte i september fördömde bankbonusar och i det sammanhanget nämnde att det kommer att uppstå ”social unrest” i takt med att arbetslösheten ökar.

Moore noterar i filmen att Hank Paulson arbetade med just de högriskprodukter som orsakade finanskrisen innan han kallades till Washington. Väl där anlitade han en mängd före detta kollegor till finansdepartementet: ett tiotal före detta Goldman Sachs-anställda visas med porträttbilder och namn, under det att Michael Moore använder termen ”Goldman Government”.

Moore spårar investmentbankens inflytande även längre bak i tiden: Robert Rubin, finansminister under Clintonperioden, kom också från Goldman Sachs och uppges ha varit mannen bakom de bankavregleringar som möjliggjorde för Citigroup att förvärva Travellers och därmed bli världens största bank.

Rubin ställs inte till svars i filmen, men Hank Paulson blir uppsökt på traditionellt Michael Moore-manér på sin nuvarande arbetsplats, Johns Hopkins-universitetet – dock utan någon framgång.

Även Lloyd Blankfein, styrelseordförande i Goldman Sachs, blir uppsökt på bankens huvudkontor på 85 Broad Street för att svara på vart pengarna i krispaketet från hösten 2008 egentligen tog vägen. Även här blir Moore dock, som vanligt, stoppad av dörrvakterna.

Filmens huvudfokus kan dock knappast sägas vara Goldman Sachs, utan kapitalismen i sig och hur skadlig den är, med särskilt fokus på den finanskris som uppstod under filmens produktion. Moore började nämligen med filmen långt före finanskrisens utbrott, och merparten av den är ett angrepp på hur det amerikanska samhället fungerar. Ett par exempel som tas upp är hur dåligt piloter tjänar och hur en korrumperad domare skickade ungdomar i fängelse för att hans affärspartner, fängelseentreprenören, skulle tjäna pengar. Stort utrymme tillägnas även de vräkningar som sker i subprimekrisens fotspår.

Artikeln fortsätter nedan 


Annons:




Några minuter ägnas åt hur Franklin D. Roosevelt efter kravaller vid GM:s fabrik i Moores hemstad Flint 1936 försökte få igenom ett tillägg till den amerikanska författningen som skulle garantera varje amerikan ett arbete.

Förslaget från den åldrade presidenten gick inte igenom, konstaterar Moore sorgset i slutet av filmen, och uppger att det i Japan och Europa finns den sortens garantier som Roosevelt misslyckades med att driva igenom.

Till eftertexterna, efter att Moore satt upp brottsavspärrningstejp runt New York-börsen och några bankhuvudkontor, spelas en showbandversion (låter som Frank Sinatra) av Internationalen.
moore2_473.jpg
Michael Moore spärrar av Wall Street med brottsplatstejp och ropar att de börsanställda ska komma ut, eftersom de är ”medborgararresterade” pga att det som försiggår på börsen utgör ett brott. De federala fängelserna är trevliga, meddelar Moore i sin megafon.
Foto: Front Street Productions/SF
moore3_473.jpg
Michael Moore försöker åter ta sig in i GM:s huvudkontor, men precis som i ”Me and Roger” från 1989 når han ingen framgång (Johan Norberg uppger dock för Realtid.se att Moore i själva verket fick träffa GM-styrelseordföranden i genombrottsfilmen, men det klipptes bort av dramaturgiska skäl).
Foto: Front Street Productions/SF
moore4_473.jpg
Folksamling utanför New York-börsen när Moore ställer storföretagen till svars för den ökande amerikanska arbetslösheten.
Foto: Front Street Productions/SF
  • Skriv ut artikeln (öppnas i nytt fönster)Skriv ut artikeln
  • Tipsa om artikeln (öppnas i nytt fönster)Tipsa
  • Dela på Facebook (öppnas i nytt fönster)Dela på Facebook

Annons:

Annons:

 »

2011-02-17

Annons:


Annons:


Annons: