Annons:

Gå till söksidan på Realtid.se Gå till söksidan på Eniro.se (öppnas i nytt fönster)

Annons:


Annons:

Annons:

Salem_473.jpg
Carolineafugglas_473.jpg

Krossat fönster gav nya vyer

Megastore bommar igen men öppnar nytt, och Skivfönstret förvandlas totalt.

salemcd_250.jpg
Salems nya har landat. Du kan vinna den här.
CAROLINEAFU_250.jpg
Tävla, tävla, tävla...
fonstretagarnasprakar200.jpg
Så här såg det ut på Fönstret dagen innan smygöppningen.
Foto: Timo Kangas
Läs mer efter veckans fredagstävlingar.


Fredags-tävlingar

Tävlingarna är nu avgjorda och vinnarna underrättas via mejl. Rätt svar är alternativ 1 (Bolibompabandet) respektive X (Stenbeck).


Salem Al Fakir släppte sitt debutalbum This is who I am för två år sedan. Den fick tummen upp av media, musikpublik och Grammisjuryn. Av de sistnämnda nominerades han till hela åtta Grammisar. Han vann hälften av dessa.

Nu är Salem Al Fakirs nya album Astronaut är i omloppsbana. Vi har fem stycken och vill du landa en cd behöver du svara rätt på frågan i den första av två fredagstävlingar på Realtid.se.

Mejla svar till timo.kangas@realtid.se senast onsdagen den 8 april klockan 13. Skicka med din adress, och ange ”Wigs in space” i ämnesraden.

Salem Al Fakirs bror Nassim är känd från ett band som brukar lira en låt som heter Alla kan spela musik. Vad heter bandet?

1. Bolibompabandet.
X. Boomtown Rats.
2. The Shaggs.


Caroline af Ugglas ligger bakom programmet Körslaget i TV4, liksom Kör för alla som finns i IRL. Just nu är hon på allas läppar i och med framgångarna i Melodifestivalen.

Snälla snälla, låten därifrån, ligger också med på nya albumet Så gör jag det igen som redan gått hem i stugorna. Involverade i albumet är bland andra Peter LeMarc, Tommy Nilsson och Markus Krunegård. Och så gör hon en svensk version av Martha Wainwrights låt Bloody mother fucking asshole. Men af Ugglas version handlar inte om hennes far.

Realtid.se har tre signerade ex att tävla om.

Snälla, svara rätt på frågan nedan och mejla till timo.kangas@realtid.se senast onsdagen den 8 april klockan 13. Glöm inte att skicka med din adress, och ange ”Övningskör” i ämnesraden.

Under vilket efternamn är hon född, den tidigare utrikesminister som är ingift i släkten af Ugglas?

1. Brauner.
X. Stenbeck.
2. Liljedahl.



Fredags-Kangas



Megastore vid Sergels Torg – eller ”Plattan” som det så passande heter i folkmun – har klappat igen sin enorma butik. En ganska opersonlig butik men där det ändå fanns små vrår där ens Terminatorseende kunde pejla in de udda pärlorna.

En gång i tiden var detta Skandinaviens största skivbutik. Två plan på totalt 3.000 kvadratmeter. Kvadratmeter som inte tar särskilt stor serverplats i cyberrymden, eller nedladdningshavet som det kanske borde heta om vi ska använda pirattermer.

Där var total utförsäljning häromdagen. Femtio procent på allt. Jag hittade inte så mycket. Megastores ursprungspriser var så höga och till det bidrog den höga hyran för de omfattande butiksytorna.

Det blev mest dvd:er som fick följa med hem i den genomskinliga Megakassen. Medresenärerna på tunnelbana kunde lätt urskilja mina superbilliga filmfynd.

De kunde skymta en importfilm om Rodney Bingenheimer, rockkändisarnas bästis i det kaliforniska 70-talet. Två Johnny To-filmer, en annan om brasiliansk fotboll, filmen om tillblivelsen av Nirvanas genombrottsalbum Nevermind, en dokumentär om fanzinekulturen i nordöstra USA, några ex-rentals för en spottstyver – och så en Herzog-box.

Ingen mer langning av dylikt på ”Plattan” alltså. Men de kommer igen. Den 14 april öppnar Mega en ny butik på Mäster Samuelsgatan 32.

Och i Linköping, 20 mil från Kungliga Hufvudstaden, har Skivlagret börjat sälja lp-skivor (googla på det ordet om du inte råkar veta vad det är) på självaste Storgatan. Där finns både nytt och begagnat.

Det innebär att det nu finns två vinylbutiker i Linköping – den andra är Crazy Records på Vasavägen. Crazy, men kanske inte crazy ändå.

Men veckans nyhet är ändå Fönstret. Nu utan lappar.

Lapparna, ja. Alla som någonsin satt sin fot på Skivfönstret i Stockholm känner till dem.

De handskrivna små lapparna. Alltid med lika personlig touch.

Lappar där personalen på ett charmigt och serviceinriktat vis rekommenderade och resonerade kring sina egenhändigt utvalda favoriter.

En kvalitetsstämpel som gjorde att stammisarna kunde plocka med sig en platta hem utan att ens lyssna innan.

Inte för att personalen någonsin var sena med att orda om musiken de älskade och ville sprida. Tvärtom. Skivorna åkte på av bara farten.

Och var du inte stammis på ”Fönstret” vid Skanstull blev du det snart. Eller ville bli. De där lapparna drog in dig, tog fäste, om du var det minsta musikintresserad.

Jag har till och med några såna där lappar sparade. Instuckna i cd-fodralen. De trillar ur när jag glömt bort att de finns och gör mig glad, påminner mig om hur viktigt det är med folk som brinner för sin sak.

Självaste Quentin Tarantino besökte butiken vid Skanstull och köpte i vanlig ordning sina egna filmer. Varför gör han förresten alltid det när han besöker Stockholm – köper sina egna filmer?

”Fantastiskt bra butik ni har,” sa den imponerade storregissören innan han han killade sin bill.

Ulf Lundell kunde storma in på Skivfönstret och kräva att få köpa den nya Randy Newman-boxen. Thåström var mer eller mindre stammis. Och vid en instore-konsert försökte Ola Salo på Iggy Pop-manér svinga sig i garanterat osvängiga takprydnader – bara för att falla pladask.

Artikeln fortsätter nedan 


Annons:




På det andra Skivfönstret, i butikskomplexet Fältöversten på Östermalm, jobbade Jens Lagergren. Denna Jens måste vara en av Sveriges mest busy men in showbiz.

Under två dagar spelar han på två olika Debaser med två olika band! Först med Dundertåget, Robert ”Strängen” Dahlqvists nya huvudsyssla efter att The Hellacopters lade ner verksamheten.

Dagen därpå giggar Jens Lagergren med I Are Droid, en helt annan typ av band. Mjukare, mer sfärisk rock som svävar i väg. Sa någon Coldplay?

I sommar får han det extra hektiskt för då ska han jonglera med de här banden plus Hello Saferide där han också är medlem.

Heck, om jag räknar efter får jag det till att mannen spelar på de flesta svenska musikfestivaler värda namnet i sommar. I olika band!

Allt detta låter precis som variationen i ett skivfack på en riktigt välsorterad och pålitlig skivbutik. Jo, det låter som Skivfönstret när det var som bäst.

Numera är situationen i världsekonomin och i musikbranschen en annan, hårdare, tuffare. Marginalerna krymper snabbare än en gammal band-t-shirt du råkar tvätta i nitti grader.

Men ett vardagsrum står inbjudande och väntar. Med två skinnfåtöljer och varsamt utvalda upplevelser inom musik, film och litteratur.

Utanför blåser en skandinavisk scirocco-vårvind bort dammet från den glåmigt trötta vintern. Små virvlar taxar fjäderlätt in på trottoarens grusiga landningsbana.

På löpsedlarna tuggas det om G20, varsel och finanskris. Svårsmälta nyheter.

De två entusiasterna kanske inte tjänar så många kronor på sitt ”vardagsrum”. Men Fönstret är i alla fall öppet.
  • Skriv ut artikeln (öppnas i nytt fönster)Skriv ut artikeln
  • Tipsa om artikeln (öppnas i nytt fönster)Tipsa
  • Dela på Facebook (öppnas i nytt fönster)Dela på Facebook

Krönikor av Timo Kangas

Annons:

Annons:

Annons:


Annons:


Annons: